Jag väcker barnen tidigt för att lyssna på ljuden. Och för att på samma gång göra dem medvetna om tystnaden. Jag är inte helt säker på att de förstår det där sista. Kanske gör det inget alls.
Idag vaknar vi till sista dagen här Chiang Mai. Imorgon väntar planen hemåt. Det känns lite märkligt. Jag tror att den här resan påverkade oss alla mer än vi kunde gissa innan. Men världen därhemma är fin den med och kvar som vi lämnade den. Och det absolut vackraste med att resa till andra platser är ju att din samling av möten och minnen kommer att finnas kvar även när vi är långt härifrån. Förmodligen kommer alltsammans att glänsa ännu mer när vi landar i vardagen igen. Alldeles säkert kommer det att vara så.
