Alla borde ha lyckan att börja fredag morgon med en yogaklass. På vardagsrumsgolvet. Ledda av superduktiga Pernilla är vi ett gäng som startar fredagen just här. Vi kallar det Mokkasinyoga bara för sakens skull. Så efter lite rens av växter och sådant är det yogamattor istället. Inser att det låter i lyxigaste laget men så har vi det faktiskt och lyllo oss. Verkligen. Sedan går liksom resten av fredagen som en dans. En fin en.
På eftermiddagen är det ju som alltid trummor, innebandy och fiol. Nomi och jag passade på att handla lite presenter under tiden. Och en hel massa låtsatsblomster.
Bekymrad.
Så därför bestämde vi oss för att äta upp två påsar Kinapuffar, allt medans vi slog in två precis likadana presenter. Två påsar är ganska många puffar men i bekymmer är allt tillåtet.
Fina formar från Rusta.
När vi kommit igenom alla Kinapuffarna var vi nästan klara och lade i lite loppisblommor för sakens skull.
På lördagsmorgonen hoppade vi inte ur våra pyamasar innan vi fixade morgonbröd.
Vi spanade in ett hus vi är nyfikna på. Källaren såg inte alls så särskilt bebodd ut tyckte Nomi, å andra sidan kanske man inte kan vänta sig mer av en källare.
Å andra sidan undrar man ju över vad som ryms under själva taket. Vi kan inte riktigt släppa att det ser ut som ett typiskt Parishus och sedan fick vi kalla kårar. Tänk om man river bara för att det är tjusigt. Så vi bestämde oss för att vi kommer hålla det hela lite för oss själva.
En sak som är väldigt fin med att bo nära min mamma och pappa är att de kvistar över sådär då och då och plötsligt. Så blev det ju inte på samma vis när vi bodde i Stockholm. Min pappa tar oftast en cykeltur och säger hej och då passar vi alltid på att dricka en kopp kaffe och småprata. Jag slänger mig alltid med lite gammaldags uttryck som kaffetår och så, bara för det hela känns sådär som man gjorde så mycket oftare förr i tiden. En enkel kaffeslurk på glasverandan liksom, vid elvasnåret. Eller på fredagen, en kaffe med dopp… Här pratar vi om viktiga saker, livet vet du.
Kristo har börjat teckna igen, som sagt. Min pappa är också begåvad med pennan och börjar så sakteligen ta upp det hela igen. Kanske för att hans dotter överöser honom med sådant som kan vara bra att ha när det kommer till det hela. Här visar Kristo sin nya stålpenna.
Och tuschandets konst.
Några supertuschpennor har inhandlats och de är tydligen åt det magiska hållet.
Delat intresse absolut. Kommer ni ihåg den här tavlan som pappa målade när han var sexton? Min favorit for ever.
Lördagen ägnade jag åt ett hysteriskt redigerande av bilder. Nämligen en hel Thailandsresa. Så alltmedan alla andra sysselsatte sig med de mest förvånande saker var jag helt uppslukad i bilder.
Kristo har numera börjat grovmala helt kött i vår Ankarsrum. Och tydligen blir det hamburgare från en annan planet. I alla fall om man får tro honom själv, Charlie, Viggo och William. De andra två var redan hos övernattning.
Påtal om sova över. De här två sov hos Ellen och jag kikade in över deras egna söndagsfrukost för att lämna en nyckel. Charlie sov hos Wille. Och Viggo hade sin kompis David hos oss. Sådärja, en helt normal lördagsnatt…
Idag var det vårigt som tusan. Kristo och min pappa var ute vid Norrdal för att fixa dit ett ekolod på båten. Min pappa älskar fiske och vi tyckte att ett ekolod kanske skulle vara en smart julklapp…
Klev runt en hel massa ute på ängarna och funderade rätt mycket över själva våren. Det är ju rätt märkligt precis innan allt börjar. Är tacksam över årstiderna. Tror att de gör något med oss.
Ekolod ja. Vi får se vem som kommer gilla det mest…
På hemvägen for jag förbi Djulö skola där man samlats i solen. Ännu så länge står skolan kvar men det skär i hjärtat att veta att den snart inte gör det.
Söndagsfika istället för Matkollektiv.
Linn och Isa hade bakat som bästa kafferepet.
Mysigt!
Allt fika på Charlie. Jatack gärna.
Sådär under tiden bestämdes det att vi faktiskt hade kattkalas! Fint kalas för en söt Doris.
Fröken Sarah lär ut allt hon kan om grundvatten.
Helgen började lite såsom den slutade. Om än bekymmer var lite mer åt det sura hållet. Med lasersvärden i högsta hugg. Fast alltsammans mjuknade på kvällskvisten. Lite som verkliga livet och lite såsom en helt vanlig helg. Lite upp och lite ner men när allt kommer omkring ganska så mjuk ändå.
