Det är ju lätt att tänka på Frida Kahlo när Nomi bestämmer allt själv. Vi tog en fejkblomma, en från blomsteraffären och resten från vår egen trädgård.
Vi tyckte själva att den här lösningen var den bästa och funderade över hur många kransar som slutat runt halsen innan midsommarkvällar har lidit mot sitt slut.
Det var något med ljuset där vid sjön, vid min syster och Anders sommarställe. Det haglade av instagrammoments mest hela dagen, åtminstone om man får tro modetvillingarna för dagen, Ellen och Liv.
Och så var det där med musselfisket…. Helst med glittriga klackarskor på.
Vid hembygdsgården är det mer som det var förr. Vi är ju nästan alltid just här. Kul att se hur det var 2011 eller 2015.
Indien goes midsommar.
Theo och Viggo är ytterst tveksamma till dansen kring stången.
Men tro´t eller ej. Tre ungar dansar visade sig ha bästa danspeppen, även Viggo efter tvekarstunden.
Vissa har en go-pro för att filma extremsporter. Andra har den för något otolkbart men extremt viktigt.
En.
Tydligen lyckades tjejerna komma undan så ny plan sattes i verket.
Jag fick ett extremt badsug. Vilket aldrig händer. Men lånade min systers bikini och sensationen var ett faktum.
Så herregud vilken uppståndelse det blev. Alla skulle fotografera. Och Charlie förhörde mig om bravaderna på 80-talet när jag var bäst i Sörmland. Hur var det egentligen? Hur mycket jublade människor? Hur mycket är mina priser värda?
Nästan som Zlatan för en sekund.
Kanske var Nomi inspirerad av mina Varbergs-äventyr.
När hon kom tillbaka berättade hon att hon tänkte bli yogalärare och surflärare när hon blir stor. Och delfinskötare. Såklart.
Fatta sandlyckan när högen är av denna storlek.
En utbrytartävling kräver sina assistenter.
Två.
“Det är ingen fara Viggo, det känns som om man inte kan andas men det är bara inbillning. Om du blir yr och inte känner benen är det heller ingen fara..”
Det var en utdragen tävling. Tillsist sade Viggo att han bara hade känsel kvar i huvudet men då var han plötsligt loss.
Framåt den ljusa midsommarnatten skulle det tältas med sjöutsikt.
Tre.
Kära hjärtanes vilken projekt det hela blev.
Men till sist var tältet på plats och Liv fick feeling.
Fyra.
Theo kontrollerar skyddsdräkten inför det hundrasjuttioelfte hämta-bollen-i-brännässlor-uppdraget.
Fem.
Natten var magisk. Funderade rätt mycket varför ljus beter sig som det gör. Kanske är det bara alldeles självklart men ibland känns det inte så.
Hej, det var Nomi som fotograferade.
Sex.
Och kvällen ändrade färg igen för tusende gången. Och jag tänkte att det är nog sjön som gör det.
Sju. Sorters blommor…
..bland den finaste midsommaraftonen.
