Det är såklart att det skulle bli en utmaning. Jag, i egen takt bland berg och tystnad. Till, det inte särskilt överraskande, som väntade här hemma. Och liten magsjuk Nomi på det. Som ett brev på posten. Jag räknar dagar till deadlines och inser att många försvinner pågrund av det ena och det andra. Och jag räknar igen och tänker att det var värst vad många jobb det var innan tillstymmelse till semester. Och vi packar paket och jag letar höbalar och tänker på väggen jag måste måla om.
Men jag har yogat tre dagar av fyra, tränat en och sprungit i hällregn en annan, eller joggat lite i alla fall. Det var nog regnet som gjorde känslan mer ihärdig liksom. Ni vet när musiken sprakar i vattenfyllda lurar och varje steg är som ett plask. Med det vill jag inte ha sagt att det var hurtigt värre utan snarare att jag kanske har lite av en bättre vana på gång trots allt. I de här lägena brukar det nämligen bli lite av tvärtom.
Annars då… Jag har handlat världens coolaste tisha, eller vi tog två till Viggo. Hittas här och den är snäll och viktig dessutom. Beställt rekvisita till kommande fotograferingar från den här butiken bland annat den här lampan och konstaterade att servicen var helt briljant. Funderat fram och tillbaka om den här boken trots att det är flera dagar jag läste ut den. Och lyssnat två (!) gånger på Värvet med Carina Bergfeldt. Så bra, så modig och så sanslöst begåvad. Och letat blommor bakom ogräset då.
