Jag har hittat mina drömmars studio. Det är långt ifrån en alldeles vanlig sådan. Den saknar el, den saknar fönster och om vintrarna ligger det snö i drivor utmed golvplankorna. Någon får sopa hö och glassplitter så dammet yr och man är ju inte alldeles säker på vad man hittar under bråtet. Men trots det så önskedrömmar jag just nu så in i vassen mycket. Vet inte exakt hur drömmen ser ut, då jag vet med mig att detta hus är långt ifrån mitt eget och dessutom alldeles fallfärdigt, trots att jag varje gång försöker intyga mig själv om motsatsen. Och varje gång jag är där så lämnar jag något litet för att ha en anledning att återkomma snarast.. Det är såklart det där huset . Igen.
Lite såhär är det egentligen.
Men med en sopkvast och en Linn kommer man långt och så nära drömstudion det bara går. Ljuset är det mest magiska jag stött på och alla blixtkurser jag någonsin funderat på faller i total glömska. Har jag sagt att jag avskyr blixt?
Såklart sägs det att ett och annat spöke har sin tillflykt här. Men ändå så är jag alldeles mjuk i själen när jag jobbar här. Trots att vi har ett digert schema framför oss och vi får slita och släpa en hel del så gör luften något alldeles särskilt med en. Och tystnaden. Som på beställning kom också ett sommarregn denna gång. Då blev jag stående i fönstrena som saknar glas och såg ut över ängarna och alla miljarders regndroppar som var alldeles tydliga. Fy tusan, så vackert.
Om det hade varit mitt, hade jag farit hit om det så vore bara för en liten förgätmigej….
