Efter de somrigaste dagarna på landet stack sig Nomi på en kniv hemma hos sina kusiner. De var tydligen i täljaretagen. Inte för att det var någon större olycka men plötsligt så mindes vi ju presenten vi fått från Hello Tälja för några måndader sedan.
Viggo har ju täljvanan inne ifrån sommarens lajvande då det täljdes trollstavar med magiska krafter. Nu fick han feeling på en sked, inspirerad av boken Tälja.
Lite blod får man ta.
Estrid bytte täljandet till bläckfiskar av garn.
”Det är både jobbigt arbete och avslappnande. På samma gång.” Täljcitat av Viggo 11 år.
Kniven i paketet vi fick var från Morakniv.se. Såklart. Nu kanske egentligen Viggo borde ha junior-kniven men han anser sig som en mästare inom detta område…
I lådan vi fick ingick två slags trä, morakniv, olja, sandpapper och plåster. Så himla fin present.
Och boken Tälj!. Superhärlig bok tycker både jag, Kristo och kidsen. ”Världens bästa självterapi, en digital detox” stod det i brevet som följde med. ”Täljandet är som yoga med kniv”. Och just så kan man sammanfatta det. Och nog för att det går minst lika bra att tälja barkbåtar men får man feeling kan man ju alltid slå till på en slev eller en espressokopp. Men som sagt, det hela handlar ju inte om vad man gör utan att man gör. Med sina fingrar. Tillsammans med hjärnan. Fiffigt det där som är självklart.
Och det går ju lika bra med garn skulle de allra flesta hävda.
En bläckfisk blev tre.
Som yoga fast med garn.
En av de tre första. Och just nu pågår masstillverkningen vid köksbordet. Lagom vid midnatt. Sommarnätter alltså, tar de någonsin slut? Och bläckfiskarna då? Det var visst någon väldigt liten människa som gillade bläckfiskar, helst hängande från taket i ett helt stim.
