En av julidagarna följde Nomi med mig till det insomnade huset. Det härliga började redan när vi mötte hunden Britta på stora vägen. Och när hon dessutom fick lov att sitta i Nomi´s knä och slå följe med oss till huset var det hela var så drömmigt att min dotter nästan trodde att hon såg i syne. En hund i sitt eget knä, sådär plötsligt liksom. Och sedan bor det vita kor här också.
Nomi var lite smått orolig att Britta skulle vara i underläge mot kossorna så hon tyckte det var läge att hålla henne lite på avstånd. Mest eftersom Britta själv tyckte raka motsatsen och körde den urkaxiga stilen.
Okej då, tyckte Britta när man blir kliad på magen istället.
Nomi och Britta, önskedrömmen en sommar.
Jag hade funderat lite på hur Nomi skulle tänka om det insomnade huset… Nog för att vi har sopat i ett par rum.
Men annars är det ju mest såhär. Men som jag trodde så existerade inte en endaste liten tanke om att det skulle vara skruttigt eller hemskt stökigt eller fantasier om råttor i halmen eller ens lite spöklikt. Hon sprang runt som om det vore hennes andra hem. Upp och ner och in och ut. Inte ens när vi fick berättat för oss att det varit någon där alldeles nyligen med sikt på både det ena och andra från svunnen tid tyckte hon att det var något konstigt alls. Hon höjde inte ens på ögonbrynen.
Barfota bland glassplitter är ju kanske inte det bästa så jag fick härja lite om skor på fötterna, då satte hon näsan i vädret och sade att hon minsann visste var hon satte tårna.
– Åh mamma, har du lagt rosorna här?
Det hade jag såklart inte och då blev det ännu mer fantastiskt. Så pass fantastiskt att hon dessutom lyckades leta fram en handskriven lapp längst in i kakelugnen. Vi hade lite svårt att se exakt vad det stod och förresten var det allra viktigast att den fick ligga kvar precis där hon hittat den.
Plötsligt svävade en Påfågelöga runt i rummet vi befann oss i. Och landade exakt på Nomi´s finger.
Och där satt den kvar som om den inte hade gjort annat i livet. Det är något med fjärilarna denna sommar.
Egentligen skulle vi plåta lite vinter DIY. Jag längtar tills ni får se.
Kristo kom och hälsade på. Och nej, han kör inte utan hjälm förutom när han tog en liten sväng över åkern.
Vi tog paus och Nomi bytte om till sin favoritbadrock. Inte för att hon skulle bada eller något åt det hållet utan för den funkar precis lika bra som en lång kofta i sommarblåst.
Sedan försvann hon igen för att leta meddelanden från en annan tid. Det gick sådär bakom ugnsluckan men man vet ju aldrig.
Varenda gång jag är här dröjer jag mig kvar som om det inte fanns någon morgondag. Ljuset ändras alltefter hur världen ter sig utanför. En värld som egentligen handlar mest om hur vinden tar tag i trädkronorna, hur molnen hopar sig för att sekunden efter ha blåst mot en annan äng och hur solen vandrar just den här dagen. Fast det är nog mest min värld.
I Nomi´s bytte kossorna ställe alltefter som i hagen som saknade slut och gräshopporna seglade mellan stråna som om de hade cirkus. Hon fick lära sig hur man ska bära en Britta när man gör exakt rätt och tydligen fick hon koll på hundars språk också, dagen till ära.. Och alltmedan hon åt choklad som belöning hann hon med det ena efter det andra enmansäventyret.
Och som på beställning kom det ett regn även denna dag. Mitt i solen liksom. Fast regnbågen var någon annanstans.
Mina barn älskar Mini Rodinis badrockar som är nya för sommaren. Alla deras kompisar älskar dem också och de vandrar runt bland de som behöver för stunden. Nomi blev överlycklig när hon hittade badrocken i bilen eftersom hon kände sig lite frusen.
I ärlighetens namn har jag letat badrockar som en galning de senaste åren, jag har aldrig hittat vare sig fina eller sköna. Och då har jag verkligen letat, tänkt att det kan vara den perfekta presenten eller julklappen. Mina kids älskar att dra på sig badrockar efter badet och året om faktiskt, både på morgon och kväll. Och även när det är långt ifrån ett bad eller strand som sagt… Men oftast har jag bara hittat fleecehistorier med jättetryck eller gulliga öron. Men dessa är helt fantastiska! Modellen är helt perfekt. Och det fina är att då så många barn har lånat dessa i sommar så kan jag gå i god för att de sitter perfekt oavsett om de är “för stora”, lagom eller kanske till och med “för små”. Badrocken är gjord i tjock och så himla mjuk ekologisk bomullsfrotté. Älskar färgerna och kan inte bestämma vilken färg vi gillar mest.
Sedan är den ju så himla fina på insidan också.
En mörk vind var det ju också att utforska.
Där tyckte hon dock att det var en aning stökigt… – kolla liksom, det ligger en ölburk där! Inget om att taket hade fallit ned till hälften och golven var täckta med allt annat än just ölburkar. Förutom en då.
Kanske världens bästa äventyr.
Kristo gav oss fönster då vi var i behov av vindstilla en stund.
Lite damm har ingen dött av.
Tänk en dörr till. På baksidan! – Nu förstår jag ingenting, jag har gått runt och runt hela dagen. Och känt på alla dörrar. Och tittat ut i alla fönster jag kunde hitta. Och här kommer det en dörr till, på utsidan. Det här huset saknar slut. Hjälp mig med haspen, mamma!
