Den här hösten började med en rivstart. Funderar ibland på om det var en start eller mer än fortsättning. Strunt detsamma för det är så kul på jobbet just nu. Nyöppningen av Ungkulturhuset Perrongen närmar sig med stormsteg. Och deras instagram är igång igen, söta Anna & Robin flaggar för nystart här – kolla! Eller på FB /Ungkultur
Och vi donar och fixar alltmedans alla de folk vi kan knycka får bli involverade. Det är fullt ös i de gamla lokstallarna och jag önskar mig i smyg in på den ena efter andra föreläsningen… Som idag när anställda vid Katrineholms kommun inledde sin HBTQ-certifiering. Just nu pågår denna satsning här i Katrineholm vilket kanske kan tyckas som en självklar sak i varenda litet hörn av världen. Men eftersom verkligheten ser annorlunda ut blir jag extra varm i hjärtat att det är så där vi bor.
Och gissa orden? Det saknas ju några bokstäver och två prickar… Upp på väggen ska de.
Linn fick det mest tålamodsprövande uppdraget igår. Om hon är the queen av tålamod så är jag den absolut raka motsatsen. Jag ger upp redan innan jag börjat. Inte världens bästa egenskap kanske.
Vi behövde för övrigt en dagbädd och insåg att vi hade den mest perfekta mitt framför ögonen på oss. Den gamla och i och för sig väldigt eleganta Karl Johan soffan fick sig en liten remake och fortsättning följer.
Ryggstödet plockades enkelt bort, så pass enkelt och smärtfritt att om man skulle önska sig just en soffa igen om två månader så är det inga problem alls.
En extra planka lades till i bakkant, en rundstav sågades av på mitten och limmades fast i underkant. Alltsammans ska sedan betsas. Och ett vackert blågrönt sammetstyg är väl värt att vänta in och sedan har Helena lovat en omklädnad. Kommer bli världens vackraste dagbädd där man kan mysa både åt sofforna till höger och till vänster.
Gamla underreden som gömts under bråte har fått gamla plankor nedsänkta som nya bordsskivor. Älskar. Och mörkbrun, tvinnad textilkabel är inhandlad för ganska mycket mer mysbelysning.
Många album är det.
Det är liksom bara att välja… Ni förstår att jag älskar mitt jobb väl?!
