Perrongen

Tänkte ni skulle få se lite bilder från ungkulturhuset Perrongen här i Katrineholm, som vi fick äran att inreda. Det jag hade i tanken allra mest var  – jag vill att vi skapar en plats som inte ser ut som hemma men känns som hemma. Man ska känna i magen precis såsom man ska göra i sitt eget rum, allt ska kännas mjukt och tryggt. Samtidigt ska det finnas sådant att titta på som inspirerar och får tankarna att flyga iväg dit man minst anar. Som landar kreativa tankar och sätter igång dem…. I detta inlägget kan ni se lite hur vi jobbade innan och även här och här. Vi har jobbat nästan uteslutande med remake och second hand och vi har inte ändrat något i lokalen som väggar eller planlösning.

När man kommer in på Perrongen möts man numera av reception. Här kommer någon att finnas för att ta emot och leda rätt. Meningen är att det ska bli fullt med inspiration och information här. Därför finns det en massa platser att fästa det man önskar eller hänga saker. Av en “porös board” (fråga efter det på byggvaruhusen) gjorde vi en jättestor anslagstavla som går lätt att nåla i. Den målades med Beckers färg Karamell. Lister betsades i Herdins lackbets Brun 607. Bokstäverna på väggen ska bytas då och då, men just nu är det Kärlek och Respekt som gäller. Dessa är vintage kommer från denna butik samt här.

Till höger byggde vi en låtsatsvägg, fylld med klätterväxter. Det behövdes en vägg som avgränsade den stora lokalen. Vi ville också ha ett rum utan att stänga in för mycket och utan att ta bort rymden. Det är alltså ett stort armeringsjärn som har svetsats ihop till en låda. Nederdelen är sedan inklädd i plankor. Fungerar också utmärkt som moodboard.

Den gamla skänken vände vi sonika med utsidan utåt och målade med kulören NCS 8005 R80B – en mörkt grå färg som återkommer i detaljer i lokalen, bla på de gamla gjutjärnspelarna. Även här är meningen att affischer och annat ska upp så clips i mässing härifrån skruvades upp.

Lamplösningen är jag väldigt kär i. Ett jättelångt gammalt järnrör som legat på vår tomt hur länge som helst kapades i två delar. Därefter monterades tvinnade textilsladdar i mörkbrun ihop med mässingssocklar och snoddes runt röret. LED-lampor i tre olika storlekar och former från Clas Ohlson. En ellösning på översidan, där samtliga sladdar kopplades ihop till en gemensam. Och stålvajer upp till tak. När rören var på plats så flyttades lamporna upp eller ner och i sidled för att få dynamik, marginalen på sladden gjorde det möjligt.

Gamla underreden togs om hand och man gjöt vackra betongskivor. Dessa vaxades sedan in för en tålig yta. En fem meter lång sittbänk byggdes också och betsades. Vi återanvände skivor som fanns på plats och målade dem till griffeltavlor, som får agera en ombytlig konstplats, där kidsen själva får teckna. Jag har lärt mig om vilka tuschpennor som funkar allra bäst på griffeltavlor. Posca är perfekt om du ska skriva på metall, glas och nästan alla andra material. Men just på griffeltavlor som du målat själv kan de fästa alldeles för bra och du får svårt att sudda ut sedan. Så vet man med sig att motivet ska bytas och du vill ha en ren yta senare så passar dessa från Zig allra bäst.

En av utmaningarna var ju att knyta ihop den här gigantiska lokalen. Krympa den för att få den mysig och varm men utan att ta bort känslan av rymd som ju är fantastisk. Att jobba utifrån en helt tom lokal och addera sak efter sak är så himla härligt. Helt plötsligt kommer formen på rummet fram och platsen i sig får liksom det den förtjänar. Ett tom lokal må vara härligt på sitt vis men alla rum måste fyllas på något vis för att få en mening. Man måste våga borra i väggar och ställa dit saker. Kanhända känns första möbeln malplacerad men redan vid nästa så inser du att det är ganska lätt att skapa den värld du önskar. Tycker om att ha soffor rygg mot rygg, på så vis kan man sitta nära men ändå inte alls.

Tavelväggen skapades från alster av ungdomarna, plus att vi fyllde på med annat för stunden. Det som tar tid med en tavelvägg är ju att göra den, att sedan byta innehåll kan man ju göra när man får feeling. Och det är också det som är meningen. Som en högst ombytlig konstutställning.

Hyllan stod alltså gömd bakom bråte i ett mörkt hörn och behövde bara tvättas.

Passar så himla perfekt och det enda som saknas nu är pocketböcker som ska få fötter och få följa med hem.

Dessa fönster med utsikten är kanske vackrast. Så fantastiskt att glo in i en grön vägg som ändrar skepnad efter månader. Fönstrena är k-märkta och även den lilla plåtrännan, men nu under hösten kommer plana sittbänkar att byggas smart (just nu lutar de lite inåt) i ett par av fönstrena.

Industri för historiens skull, sammet och fransar för mjukheten, second hand för att vi måste, jorden ni vet. Och detsamma med återvinning.  Och på det, oväntade detaljer för fantasi och drömmar.

Ser ni den lilla scenen. Bakom den svarta duken fanns ytterligare ett fönster som verkligen måste komma fram i ljuset. Vi placerade en skena och fäste 2 – fingerkrokar som glid. På så vis får man scen på en sekund utan att gå miste om utsikt.

Det som vi gjort i detaljväg är bara ett sätt att inspirera till fortsättningen. Som ett blad i en tidning, eller en bild på Pinterest.Min önskan är att någon gör om och gör nytt, på sitt eget vis. 

Gör´t bara.

En av sittplatserna fick ett megastort bord. Meningen var att man ska kunna sitta flera runtom men ändå inte behöva vara samma sällskap, lite på sin kant om man känner för det. Inspirationen hämtade vi härifrån. 

Den här bläddersaken i mörkt trä satt i en av lokstallarna. Jag var överlycklig att få den nermonterad och snickeriet var lika lycklig att bli av med den. Jag bara : Tack supersnälla!! och de: Det är vi som ska tacka…

Tycker om ampeln  som Mimmi Staaf och Josefin Halvardsson  formgivit för Ikea.

Föreställning 101:an i bilder.

Den så kallade inte så mobila food trucken är inte helt klar och var stängd den här morgonen. Men i alla fall med smarta tavlor , trälådor från Ikea som betsats. Vi letade som galningar efter en vintage vagn men när vi gick bet så måste jag säga att denna satt som en smäck. Vi har lite småfix kvar, som övervåningen till exempel. Där blir det hängstolar och hängmatta och som om man är bland träden…