Hörni. Allra raraste bästaste ni. Tack. Tusen tusen tack. För alla fina kommentarer på förra inlägget. För lusten som kommer tillbaka. Som gör att jag lite struntar i att autofokus hos min kamera verkar ha gått sönder. Det blir lite bilder ändå. Från vardagen. En som jag tog i en paus. När jag körde ner till Lill Olas strand och andades vid havet.
Den här veckan har jag varit mycket på språng. Mycket i presentationer. Suttit på hotell och jobbat. Ätit lunch med tallriken i knäet. Och idag har jag suttit hela dagen och spelat in röster. Sånt är mitt jobb. Hemma har det varit små febriga barn men också väldigt (väldigt) glada barn. Och barn som gjorde starka insatser i skoljoggen. Idag har en varit extra mysig och kramig och pirrig inför disco på skolan imorgon. Han berättade att han ska klä ut sig till glädjedödare på Halloween.
En kom hem lite ledsen från dansen. Inte på grund av dansen. Utan bara allmänt ledsen. Hösten, tänker jag. Nu ligger hon bredvid mig i sängen. En lång och varm mini me som precis tog på sig mina pyjamasshorts. – För vi kan ha samma kläder nu mamma, visst.
