Känner mig förvirrad på dagarna. Idag är det tisdag. Fast det känns som en måndag. Igår bara försvann när jag landade från Stockholm och kastade mig in i ett halvdagslångt styrelsemöte för byrån. Dagen fortsatte i raskt tempo och när jag vaknade imorse kändes det konstigt nog som måndag. Men snart är det onsdag och då är det snart helg igen. Well.
Om jag tittar på helgen som gick så började den med stark fredagskänsla på kontoret, sen begav jag mig till Lund för ett snabbt delägarmöte på Grand Hotel och direkt därefter till skoldisco med Petter. Svåra nostalgikänslor på det. Han dansade sig igenom timmarna med sina vänner som alla peppade varandra att dansa olika sorters breakdance. På sitt eget lilla vis. Discokungar allihop.
Lördagen var en alldeles ljuvlig dag. Bara vi. Först hemma och skrotade. Sedan i skogen. Pizza, soffhäng och tidigt i säng. Söndagen började med extremt busiga barn. Svante och Charlie var i sitt esse. Då passade jag på att dra till Stockholm. Hade ett möte med en del av vår advisory board för Lite Kalabalik på kvällen och både jag och Lina passade på att åka upp och spendera dagen med våra respektive bästisar. Min Anna har en liten Ture i magen som kommer att komma ut om ca två veckor. När vi låg där i hennes säng och jag fick känna på hans lilla bebisfot kom de. Tårarna. Tänk när vi låg hemma hos någon av oss, i våra flickrum, och drömde oss in i framtiden. En gång, uppe i Annas stuga i Norrland, satt vi en hel eftermiddag i hennes föräldrars bil, spelade Bruce Springsteen och låtsades att vi åkte runt i Europa. Nu har jag fyra barn, hon ska föda sitt första och framtiden är fortfarande vår.
