Boule night

Förra måndagen hade vi en spontan boulekväll på Erikstorp med mina föräldrar. Kan liksom inte fatta att vi har något så bra så nära. Jag tog Ellas cykel för att möta upp henne, mamma, pappa och resten av gänget på lekplatsen i Lill-Olas och när jag cyklade förbi Erikstorp så blev det plötsligt väldigt lockande att fortsätta kvällen med boule och pizza. Fredrik som hade jobbat klart sin första arbetsdag efter semestern kom och slöt upp i vårt semestersällskap.

För ett par år sedan tog vår kompis Jonas över Erikstorp tillsammans med en annan Landskronakille, stjärnkocken Daniel Berlin. En riktig lyckoträff. Nu på fredag ska jag och Fredrik åka ner till Daniels krog i Skåne Tranås som fick 1 stjärna i Guide Michelin i år. En spontan inbjudan från vänner som kommer söderut över helgen. Japp, älsk på spontanitet.

Och älsk på Daniels matfilosofi om att odla sina egen mat och ta hand om och laga maten som finns runt omkring oss på platsen där vi är. Ni ser odlingarna som ramar in boulebanorna på bilderna nedan. Ute i skogen i norra Borstahusen växer ramslök och nässlor och i havet finns fisken. På Daniels krog ute på Österlen är det dessa mattankar som får internationella foodies och matrecensenter att uppmärksamma Skåne som världens nya matmecka. Se bara vad New York Times skrev i början på året. Är så pepp inför krogbesöket på fredag.

Känslan att cykla genom Borstahusen.

<3

Redo för boule.

Lite förberedelser bara.

Viktigt att läsa reglerna noga.

Svart på vitt.

Estetisk funkis.

Redo!

Igång.

Rätt ska vara rätt, som mina föräldrar alltid sagt. Och fortfarande gör. Uppenbarligen.

Finns inget bättre ord att beskriva den här sortens regn än det engelska: drizzle.

Här kommer ett skånskt ord: skula.

Sen blev det pizza men mamma åt tartar.

Förutom att jag varje dag bär smycken från Lite Kalabalik (såklart) så sitter även min tiger från For Good Luck stadigt på fingret.

Svante i Elsa-byxor, även om det är Olof som syns just här dårå. Det är så coolt att Elsa och Anna verkligen inspirerar Svante och Charlie. De väljer inte att vara Olof eller Christoffer eller Sven. Bara för de ur ett fördomsperspektiv är killar som därför skulle leka att de var någon av killarna i filmen. Nej, Svante och Charlie vill vara Elsa och Anna. Precis som de vill vara Pippi. Därför behövs det fler hjältinnor som förebilder i barnfilm och tv. Enkelt. Just saying.

Gonatt från Borstahusen.