Igår gjorde vi en utflykt till Fredriksdal. Och skämtade om att Fredrik som jobbar inte fick följa med till sin egen dal. Jag har inte varit på Fredriksdal sedan jag var liten. Varje sommar när jag var i 7-8-9-10 års åldern så tog min mormor och morfar med mig dit för att se min stora idol Nils Poppe på Fredriksdals teatern. Japp, Nils Poppe. Han var min enda idol när jag var liten. Förutom George Michael som jag ville ha som storebror. Vi mötte hur som helst upp Johanna och Lisa med barn och hade en mysig eftermiddag i blåsten.
Petter var kartläsare.
Vi stannade och pratade med en fröken från förr som väldigt högtidligt sa – Goddag.
Nostalgi.
Men vi åt våfflor från Poppes Paviljong istället.
Tänk att han var min idol. På riktigt. Skrattade så jag kissade på mig och skrev fanbrev till honom. Stod bakom teatern och väntade på autograf. Kan vara att mormor och morfar hade en viss påverkan. Ha ha.
De här tre alltså.
Grissafari.
Storebror och lillebror.
Kullerstensbarn.
Men först, låt oss ta en selfie.
En grön vägg. Vill ha! Om hundra år kanske.
Sen gjorde vi vårt eget gängtecken och åkte tillbaka till LA igen.