En vecka har redan gått sen Sonny Lou kom till världen.
Det är märkligt hur snabbt saker förändras.
Plötsligt har magen och min svullna kropp försvunnit och jag kan lätt sätta på mig skorna själv, ha kjol och kunna andas normalt igen.
Det är imponerande att även efter ett kejsarsnitt hur snabbt kroppen läker och återställer sig. Då jag fick en infektion i livmodern, ingen vet fortfarande hur och varför, och kom in till sjukhuset med hög feber och frossa fanns det inget annat val än att plocka ut vår lille pojke tre veckor förtidigt.
Så några dagar sängliggandes och transporterandes i rullstol till att åtta dagar senare kunna röra sig fritt och knappt ha någon smärta kvar. Det är verkligen mer än jag förväntat mig och jag imponeras över kroppens snabba läknings process.
Jag gick igenom graviditeten rätt lätt, men saknar den verkligen inte det minsta. Nu njuter jag bara av vår lilla prins och att börja känna mig mer normal igen.
Trots tröttheten som sitter i mina ögonlock och som börjar bita sig fast i min benstomme, glöms den lätt bort när jag vilar ögonen på denna pyttelilla varelse.
(For TRANSLATION click on the flag under the post!)
