Jag klev upp tidigt i dag. När det fortfarande var mörkt ute och mina pojkar fortfarande sov. Jag svepte in mig i min långa kimono som jag sydde här om dan och värmde mig med en kopp te. Sen satte jag mig för att redigera bilder. Jag har många många bilder som måste bli klara snart.
Men dagarna går så snabbt med en liten bebis och för att bättra på min jobb stress så la Bridge av i fredags. Programmet som jag redigerar raw filerna i, och jag försökte lära mig Lightroom i all hast, men det slutade bara med att jag svor och kastade mig på sängen i frustration. Just nu måste jag redigera från Jonchas dator som av någon anledning accepterar Bridge, men som istället Photoshop krånglar med. Så det går inte så snabbt för tillfället…
Nu sitter en varm och trött Sonny Lou i min famn och jag spelar min nya kärlek ”Exitmusic” på hög hög volym och tänker tillbaka på helgen då vi hälsade på i Versailles hos våra fina vänner Mia och Jean Baptiste.
Det var nog det kallaste dagen på väldigt länge.
Vi blev bjudna på lunch i deras nya fina lägenhet.
Tiden flög i väg och vi hade så roligt att vi inte ville åka hem. Så vi sov kvar.
På söndagen var det vintertid och vi tre vaknade upp tidigare än vanligt och smög ut i den soliga med kalla morgonen.
Pendeltåget hemmåt var fint inrett som Ludvig XIV bibliotek och solen strålade in medans vi åt våra croissanter. Det var en fin början på dan och skönt att för en gångs skull vakna och gå ut så tidigt. Det är inte likt oss.
© Anna Malmberg
