Några meter från havet bor vi nu i fyra dagar. Ett hav som försvinner och som bara är stilla under en timmes tid om dan. Hur kan ett hav så stort bara försvinna?
Blåsten har rivit runt husknutarna medan vi suttit inne i värmen och jag har arbetat med bilder, smuttat på rosé i mellan åt och lyssnat med ett halvt öra på vårat franska sällskap.
I morron hoppas jag att vinden lättar så jag kan gå ut och fotografera och upptäcka platsen vi befinner oss på.
Nu snusar vårt lilla pyre bredvid och min kropp längtar efter att krypa ner under det vita frasiga täcket.
Sov sött fina ni.
