jag har återupptäckt kärleken till polaroid.
Den analoga processen har alltid varit mig närmast om hjärtat
och det var där allt började, i ett uppbyggt mörkrum i tvättstugan när jag var fjorton.
Sedan ljusmätaren la av på min analoga Minolta har min digitala kamera blivit min
närmsta vän, någon slags hatkärlek hyser jag för denna stora svarta tunga klump.
I går dammade jag av en gammal polaroidkamera som jag köpte för 30 kronor
för många år sedan,
sedan gick jag till Gert på fotobutiken runt hörnet, som drivit butiken i över
30 år och kan allt när det gäller foto.
det gäller att man inte är stressad när man kliver in genom dörren då han
kan prata både mycket och länge.
tycker om att gå in där, titta på alla vackra gamla kameror
som ligger i högar på hyllorna och lyssna med ett halvt öra på Gerts berättelser.
Jag kom tillslut ut med ett paket film till polaroidkameran som jag sedan provade under kvällen
då vi med nya vänner och systrar grillade i solnedgången uppe på Skinnaviksberget.
ett som är säkert att jag kommer trotsa det hutlösa priset och införskaffa mer film
för jag kände samma slags glädje jag kände när jag började fotografera för länge sen.
att slippa redigera och att de vackraste defekter är bara en annan anledning
till att jag återfunnit kärleken till polaroid.
represented by:
www.sylvie.se
