Har svårt att hitta ro för att gå och lägga mig på kvällarna nu,
springer mellan möten, hemmet, dagis, pilates
en liten som har mardrömmar och är så, så, sååå trött
varje morgon och klamrar sig hjärtskärande fast vid mina
ben när jag lämnar honom, jag gråter inombords men jäktar vidare
och kämpar själv mot tröttheten.
Attacker som händer i staden vi lämnade, ofattbara händelser som satt djupa
spår och skapat rädsla för vad som finns runt omkring oss.
Vi fortsätter vårt dagliga liv men detta hemska svetsar oss samman ännu mer.
I ett industiområde söder om stan, är påväg för att besöka en ateljé,
med musik i lurar och i en annan värd,
väcks jag chockad till verkligheten då en man smygit upp vid min sida och
med enormt hat i blick spottar rakt mot mig, kallar mig spion och ber mig dra därifrån.
Med ett hjärta som rusar som aldrig förr, inser jag att rädslan har kommit hit,
varför jag… precis här… precis som så många måste ha tänkt
innan mig…
men det finns galningar överallt.
……………………………………..::::::::::::………………
dagar går, böjd över datorn redigerar jag bilder och mailar så fort jag förmår,
vid köksbordet, vid vardagsrumsbordet, i sängen, i Emmas nya drömateljé, på nya caféer jag upptäcker.
Jag gör en magnetröntgen av hjärnan, då fortfarande inget svar har
kunnat ges varför min kropp beter sig konstigt.
Dunkande och höga signaler omger mig när mitt inre scannas,
jag blundar hårt för att inte gripas av panik.
Men vetskapen att min bästa vän väntar på
mig utanför den stängda dörren, lugnar.
Odödliga är vi alla, det har varit extra tydligt sista tiden.
Men det enda vi kan göra är att fortsätta,
& trots oro, stress och vardagsliv,
inte glömma bort varandra.
♥
© Anna Malmberg
represented by:
www.sylvie.se