Mina föräldrars musiksmak när jag växte upp har satt sina tydliga spår hos mig själv.
John Lee Hooker och Rolling Stones spelades flitigt hemma och har satt grunden
till min kärlek för blues och rock och säkert också för den Amerikanska Södern
som jag har haft en speciell kärlek för så länge jag kan minnas.
När jag för inte så länge sedan upptäckte musikundret och
enmannabandet Bror Gunnar Jansson är det svårt att förstå att han faktiskt är
svensk och hittills aldrig varit på andra sidan Atlanten.
Hans musik är som från en annan tid, filmisk och melankolisk. Den andas
dammiga vägar i Mississippi, ensamma cowboys och historier om
mördare och religösa fanatiker.
Jag såg honom när han spelade på Fasching här om dagen. Samma dag
han påbörjade sin turné inför det nya skivsläppet som kommer i vår.
Kan säga att aldrig har känt musik som träffat så rätt och som går rakt in i hjärtat.
Jag är bara tvungen att dela med mig till er och hoppas att ni får chans att se honom
någon gång.
Ni kommer inte gå därifrån oberörda.
Alla bilder är Bror Gunnars egna.
