Just nu skulle jag egentligen befinna mig på väg ut över Atlanten med destination New York och söndagens marathon där. Men, istället sitter jag alltså här med blandade känslor. Ledsen över att ett mål missats och en dröm krossats, men lättad över att beslutet äntligen är fattat.
Allt gick ju så lätt med min löpning, och jag lyckades plocka alla mina mål. Först midnattsloppet under 50 minuter, sedan sprang jag Stockholm halvmaraton på 1,52 (vilket gav en km-tid på 5:20, vilket var målet). Slutligen hamnade jag på 17:e plats (!) på Topploppet, med en ny rekordtid på 5 km. Och le grand finale, var då alltså NYC Marathon på söndag, där jag efter min fina tid på Stockholm halvmarathon hoppades på en tid strax över 4 timmar. Jag började trots allt att springa så sent som i april i år.
Så för en månad sedan fick jag ont i tårna på högra foten. Till slut kunde jag knappt gå på foten, men jag tänkte att äsch, det går väl över med lite vila. Jag antar att jag förträngde det hela, tills det helt enkelt inte gick längre. Och tidigare i veckan var jag alltså till idrottskliniken där de konstaterade att jag behövde ett inlägg då jag snedbelastat utsidan av foten. Fortfarande tänkte jag att bara jag får det där inlägget kan jag nog springa. Inlägget kom på plats igår, och vet ni, det gör inte ont i tårna längre, då trycket lättats från dem. Men, istället känns det som jag har en boll (inlägget) mitt under foten. Så igår kväll stack jag ner på gymmets löpband, och efter tio minuter gjorde det så ont att jag tvingades se sanningen i vitögat. Det gör för ont. Ortopeden sa också att jag kan få blåmärken efter inlägget i början, då det tar ett tag att vänja sig med det. Tell me about it. Så in i det sista trodde jag att det skulle gå, men vid nio igår kväll insåg jag att loppet var kört!
Så stället för att resa till NYC får jag njuta av en vacker dag i Stockholm. Och pyssla med lite viktigare saker som inredning och sånt. Men det är alltså förklaringen till veckans dåliga bloggande här. Nu är beslutet fattat, som sagt, och det gäller att vila i att det var rätt att inte springa fyra mil med ett nytt inlägg och värkande tår. Men det gör ont i hjärtat.
Fin helg alla!
