Om en mytomspunnen mattkändis
Förra hösten hade jag besök av en stylist och en fotograf för ett inredningsreportage. Det var den mörkaste dagen i oktober och regnmolnen hängde i höjd med mina fönster på tredje våningen. Fotografen hade inför plåtningen informerats om min genomgående våning som flödade i ljus. Den var bäcksvart. Trots rätt trista förutsättningar alltså, lyckades det grymma teamet skrapa ihop ett antal snygga bilder.
Bilderna såldes omgående till en tidning och nu ett år senare var det äntligen dags för dem gå i tryck. Vi behövde komplettera med en bild på mig, och fotografen kom på återbesök häromdagen. Då nästan ingenting ser likadant ut hemma hos mig längre, stötte vi på patrull ganska snabbt. Var skulle vi ta bilden? Lösningen blev helt enkelt att jag fick stå i en dörröppning där man ser mest bara mig och dörren. Köket skymtar i bakgrunden, liksom mattan under köksbordet.
Så snart vi satt bilden mejlade fotografen direkt in den till tidningen då det var brådis. I vändande mejl undrade tidningen om vi skulle kunna ta om helhetsbilden av köket på grund av mattan. Vad är det för fel på min matta, undrade jag så klart, och det visade sig att man tyckte att man sett den till leda. Alltså Ikeas Stockholm.
Problemet var bara att mattan syntes på flera av bilderna tagna ur andra vinklar. Om vi skulle ta om den bilden, skulle det innebära att flera bilder skulle behöva tas om. Men andra ord, ett helt nytt reportage skulle behöva göras. Det var naturligtvis inte möjligt att genomföra, denna ännu mörkare dag i november ett år senare. Så mattan fick dispens.
När jag berättade om mattproblemet som hade uppstått för vännerna, var vi flera som konstaterade att visst är det sant att man sett den där mattan på bild under många år, men ingen hade någonsin varit hem till någon som faktiskt har den. Den är tydligen också ofta slut på det stora varuhuset, som det brukar heta i bloggvärlden. Mystiskt.
Därför blev jag lite full i skratt när jag senare såg att en kändis annonserade efter just Ikeas Stockholmsmatta på instagram och att någon lämnat följande kommentar till inlägget: ”TROR att det är en klintbergare! Många har hört att den säljs, ingen har sett den”.
Men du har ju den, tänker ni kanske nu. Nej, min matta är inte heller den en Stockholm, utan en hederlig beige- och svartrandig kelim. Så mysteriet kvarstår, var är alla dessa berömda stockholmsmattor som sålt slut på varuhuset, men ingen har sett?
Ulrika Randel
Mattan.
