Om att ens små laster kan leda till en drömlampa
Så här någon vecka innan löningen den 25:e januari är det många som har det knapert. Jag skummade nyligen Blondinbellas bok Economista, som går ut på att lära kvinnor att ta makten över sin ekonomi. Ett av tipsen i boken är att se över sina onödiga vardagsutgifter.
Ni vet att skippa den där take away-kaffen på väg till arbetet eller godispåsen som slinker ner i korgen på affären. Istället rekommenderas man att spontanspara. Varje gång man är på väg att ta den där kaffen eller plocka ihop lite lösviktsgodis i en påse ska man istället ta fram telefonen och föra in en tjuga på sparkontot. I slutet på månaden blir det förhoppningsvis en summa pengar som man kan köpa något som man verkligen vill ha istället. Det ligger onekligen något i det.
För några år sedan hängde jag mycket med en tjej som trots en god inkomst aldrig hade några pengar. Och det är sant att varje gång vi sågs över en kopp kaffe, så beställde hon in en lunch med både läsk och färskpressad juice, dessert och kaffe. Jag misstänker att hon åt och drack upp en hel del av sin lön på krogen. ”It adds up”, som sagt.
Vid ett tillfälle hade hon inte råd att arbeta (!). Ja, hon var nämligen flygvärdinna och tänkte sjukskiva sig från ett veckostopp i Indien som innebar höga skattefria traktamenten, då hon inte hade pengar till att gå ut på middagar med besättningen och den efterföljande klubbrundan. Då förklarade jag för henne att hon inte hade råd att vara hemma heller, och lånade ut några tusenlappar med stränga order om att stanna på hotellrummet och knapra knäckebröd med kaviar. För att om hon inte arbetade skulle hon ju hamna i en nedåtgående spiral ekonomiskt. Oklart om hon följde mina råd eller om det trots allt blev några trevliga middagar med crew:n.
Man behöver ju inte heller vara något matematiskt geni för att klara en snabb överslagsräkning på vad tidningstravarna här hemma hos mig, och kanske hos dig, kan ha för värde. Illa. Riktigt illa i mitt fall.
Jag brukar rättfärdiga mina magasinsinköp med att jag inte slösar pengar på just kaffe latte eller cigaretter. Men igår träffade jag en tjej som nyligen begravt sin mamma och fått ta reda på hennes ugglesamling. Ja, hennes mamma hade tyckt att det var ok att hon köpte hur mycket ugglor som helst då hon inte var rökare. Min väninna menade att om någon köpt lika mycket cigaretter som hennes mamma köpte ugglor så hade den personen rökt ihjäl sig.
Jag skrattade högt och tänkte för mig själv att jag nog också hade varit stendöd vid det här laget om jag köpt cigg istället för magasin. Så min ursäkt kanske inte håller. Tyvärr.
Vid närmare eftertanke kanske det är hög tid att jag tillämpar Blondinbellas råd. Varje gång ett rykande färskt exemplar av ett glossigt inredningsmagasin kallar på mig från tidningshyllan, ska jag göra halt. Ta upp min telefon och föra över en femtiolapp på sparkontot. Kanske blir det en drömlampa till mig själv i födelsedagspresent i juni. Sannolikt.
Ulrika Randel