Om att alla barn i alla hem fungerar likadant
En dag på bussen rullar två mammor ombord och parkerar sina vagnar av senaste modell. De sneglar på varandra medan jag iakttar dem intresserat samtidigt som jag förflyttas sex år bakåt i tiden. Då var det jag som stod där, med en barnvagn i rätt färg och modell.
Någon praktisk skötväska hade jag inte införskaffat utan istället hängde en bag i elefanttyget från Svenskt Tenn på handtaget. Jag noterar roat att den skötväskan verkar höra till mammornas uniform numera, då de båda nypåstigna mammorna i bussen kör samma väska. På 2:ans buss på väg ner på Stureplan för lite shopping. Så många gånger jag gjort den resan. Men då hade de exklusiva vagnarna inte en stor shoppingkorg som jag ser att de numera utrustats med. Vad lyxigt.
Jag kommer också ihåg att det var när jag var föräldraledig som jag började läsa bloggar. På den tiden kikade man in hos mammor med vita krispiga hem, som det hette. Vare sig man vill eller inte påverkas de flesta givetvis av bloggar. Kanske är man extra känslig och mottaglig som nybliven mamma och går på myten om det perfekta hemmet. Att det verkligen ständigt är så där städat och fräscht hemma hos andra barnfamiljer.
När jag skulle ordna barnkalas ville jag inte åka till något stort varuhus och köpa förtryckta tacky kalasattiraljer. Nej, hujeda mig. Jag handplockade servetter, sugrör, köpte enkla bruna fiskedammspåsar som jag tryckte fjärilar på. Hemkokad saft, handplockade liljekonvaljer och söta hemgjorda muffins med ett ljus i till varje barn. Självklart hade jag hämtat all inspiration från andra bloggande mammor.
Numera bloggar jag själv, och väljer även jag att visa inspirerande bilder eftersom jag personligen inte är intresserad av att se någon annans disk och tvätthögar. Det har jag nog av här hemma. Jag bidrar därmed alltså i allra högsta grad till hetsen om det det perfekt hemmet.
Men samtidigt kan jag tycka att jag inte bär något ansvar för det. Jag menar, alla barn i hela världen fungerar likadant. Det förstår man ju. Som en mamma jag träffade häromdagen konstaterade:
”Barn gillar färgglada leksaker i plast som låter”.
De gillar inte de där virkade girafferna i dova pasteller. Tyvärr. Eller träleksaker målade i giftfria färger. Hellre en knallrosa ”My Little Pony”. Vi kan inte längre gå in på hm:s avdelning för barnaccessoarer då mina tjejer går bananas över allt krafs där. Tyvärr har vi inte riktigt samma smak, om man säger så.
All yta som visas upp på bloggar går jag inte längre på. Jag vet vad det innebär att ha små barn. De sover inte bättre hemma hos dem som visar upp det perfekta hemmet, och deras barn är inte mindre sjuka i Vabruari. Nej, mig lurar ingen.
Men jag stör mig heller inte på dem som väljer att lyfta fram det vackra i livet. Dessutom tycker jag att det är lite humor när en del bloggare tar i liiite för mycket för att övertyga världen om sina perfekta liv med snittblommor, champagne och shopping vareviga dag. Det blir en vardag i det också.
Nyligen firade vi vår stora tjej som fyllde sex. Hon visste hur hon ville ha sitt kalas. Nämligen preeecis som alla andra sexåriga flickor ville hon ha Frost-tema. Hade det varit för några år sedan hade jag ju gått ”all in” för att skapa det vackraste Frost-kalaset. Tårtan hade förstås varit någon kreation i form av Elsa eller Anna.
Men nej. Jag beställde ett kit på nätet med förtryckta fula muggar, servetter och tallrikar. Som min dotter älskade. Tårtan kom direkt från bageriet och på den tryckte vi fast några Frost-figurer. Vi fick också beställning av födelsedagsbarnet på “sprakljus”.
Istället för att hålla kalaset hemma och piffa med ballonger, pastelliga girlanger och pompoms bokade vi bowlinghallen. Att se dessa små Elsor och Annor svinga kloten var helt underbart. Ännu underbarare var det att vara en avslappnad och närvarande mamma som hoppade och tjoade när det blev ”Strike”. Vilket inte hände så många gånger förvisso. Det var en mycket lycklig sexåring som somnade den kvällen.
Visst tyckte jag en gång i tiden att det var kul att fixa vackra kalas. Det var då. Alla gör så klart på det sätt som passar dem bäst. Hos oss är det numera på barnens sätt.
Ulrika Randel