Efter att ha skapat rubriker som färgkrig med min söndagskrönika, tänkte jag ju ligga lågt och bara skriva gulliga kåserier ett tag framöver… Men jag kan ju såklart ändå inte låta bli att lägga mig i en debatt som pågår just nu där det vackra hemmet (läs livet) ställs i polemik med de riktigt stökiga, som i Karin Adelskölds krönika ”Revolutionen börjar i skiten”. Andra menar att vi absolut inte vill ha skitiga hem, utan istället ska lära oss att genomskåda lurendrejeriet bakom de vackra bilderna.
Någon som dock sätter ord på mina tankar kring ”vackra ytan versus härliga skiten” är (Underbara) Clara Lidström som spanare i p4 Västerbotten (som ni kan lyssna på om ni klickar här). Hon säger: ”Vi redigerar ju alla. När man är sin egen lilla sociala medier-redaktör i sitt eget liv och ska lägga ut de här twitteruppdateringarna och på Instagram och Facebook, så gör man ett urval som vilken tidningsredaktör som helst och då handlar det om vilken slags tidning det är man försöker göra. Försöker jag göra tidningen om mitt härliga skitiga liv där det är lite stökigt och kaosigt eller det härliga vackra fina livet; är det den tidningen jag skriver? Det behöver inte vara oärligt, det handlar bara om att man sållar efter vissa premisser”.
Är ni med? Ja, lyssna på Clara så förstår ni. Jag är så trött på inställningen att man på något sätt skulle vara ytlig för att man väljer att visa bilder utan stök, och att de som istället gör det skulle vara ärligare och bättre människor. Same shit, helt enkelt.
