SUNDAY COLUMN

Om att allt faller på plats

Jag började blogga som ett sätt att samla all information som jag inspireras av. Lite som en moodboard. Som en extra bonus visade det sig att många uppskattade det jag gjorde och läsarantalet har sedan dag ett stadigt vuxit, något jag är väldigt tacksam över och som leder till ökad kreativitet för mig.

Med en framgångsrik blogg kommer erbjudanden och nya dörrar öppnas. Men det är inte helt rätt att hitta sin plats i det hela. Liksom många andra inredningsbloggare ville jag gå vidare inom styling efter ett par år. Homestyling, uppdrag för privatpersoner, hemma hos-reportage för magasin eller stylist ”på riktigt” med uppdrag för stora företag? Ja, det finns många vägar att gå. Eller skulle man helt enkelt göra lite av varje?

Utbildning kan ju aldrig vara fel, tänkte jag och sökte Lotta Agatons populära kurs på Beckmans för stylister. Där träffade jag likasinnade, det vill säga bloggare med stylistambitioner, och det var nästan det bästa med hela kursen. Och något som Lotta sade i stil med att; ”alla kanske inte passar som professionell stylist bara för att man driver en framgångsrik inredningsblogg, utan somliga har snarare sin styrka i den redaktionella förmågan”. Den meningen fastnade någonstans i mitt bakhuvud.

Ett tips som Lotta också hade var att om man verkligen vill bli inredningsstylist, måste man satsa helhjärtat. Att kanske börja som oavlönad assistent och ta ett banklån och se det som en utbildning. Jag kände väl ganska snabbt att det inte var något för mig. Att göra det kanske passar om man är tjugo plus, och inte har två kids, begränsad tid och räkningar att betala. Och en rätt bekväm livsstil. Ja, då är man väl inte tillräckligt driven helt enkelt.

Och ärligt talat, visst drömmer vi alla om att vara en Lotta Agaton, men det är inte många verksamma stylister i Sverige som har egna assistenter och dyra budfirmor som tar hand om allt det praktiska och själva kan gå loss i det kreativa. Naturligtvis har det tagit lång tid för en stylist som Lotta att komma dit hon är idag, där hon kan ta betalt för den faktiska tiden som det tar att planera, genomföra och slutföra en styling, och inte bara själva stunden i studion. Det är liksom ingen slump, utan ligger många års hårt arbete bakom en sådan framgång. Men även för den mest dedikerade och begåvade är den typen av stylistkarriär få förunnade.

Likaså homestyling kändes tveksamt för min del. Jag kände mig också för gammal för att kånka på saker upp till tredje våningen utan hiss, för att njuta av det kreativa ett kort ögonblick, och sedan kånka ut rubbet igen. Likaså kräver det att man är händig vilket jag inte är, och mitt tålamod brukar tryta direkt när det jag spikar upp på väggen lika snabbt ramlar ner igen. Och det passar verkligen inte en person som inte gillar att köra bil i innerstan heller.

Däremot tänkte jag att det verkligen skulle passa mig att göra hemma-hos-reportage för magasin. Då skulle jag också få nytta av min journalistutbildning från Poppius. Men deppigt nog har tidningsredaktionerna dålig budget numera, och stylisterna klagar på att det betalas för lite. De stora framgångsrika stylisterna vittnar om att de gör kreativa magasinsjobb som pr och för att det är så kul, men att det är de mer styrda kommersiella uppdragen som betalar för steken på bordet. Alltså kanske inte heller något som jag skulle ha möjlighet bygga min karriär och livnära mig på. Vad skulle det då bli av denna krassa realist?

Men till slut började ändå cirkeln sluta sig. Bloggen som jag hade börjat se som ett fönster utåt för andra uppdrag kanske i själva verket var kärnan i min verksamhet. Lottas ord om redaktionell förmåga började ringa i mina öron, och kanske var det helt enkelt där min styrka låg. När tjejerna bakom nätmagasinet Lovely Life hörde av sig och undrade om jag ville flytta över till dem, fick jag också en nytändning för bloggen igen.

I slutet av förra året beslöt jag mig också för att satsa mer aktivt på texten på bloggen, åtminstone en gång i veckan. Jag började med söndagskrönikan som direkt gav positiv respons. Kort därefter hörde Lovely Life av sig igen. Frågan de ställde till mig var om jag ville arbeta redaktionellt på Sveriges bästa nätmagasin tillsammans med de mest begåvade och stilsäkra tjejerna jag vet. Ähum. Okej då.

Vart vill jag då komma med den här historien om mitt sökande efter ett sammanhang i inredningsvärlden? Jo, att allt till sist alltid faller på plats. Det är ju här jag ska vara, här får jag användning av all min livserfarenhet, utbildning och mina förmågor. Jag får skriva och stajla på mitt sätt. För vissa, som mig själv, tar det lite tid att hitta hem. Andra vet redan från barnsben vart de är på väg. Men ta fasta på dina styrkor och låt dem leda dig. Och det är alltså aldrig för sent. It’s a Lovely Life.

Ulrika Randel

Kristin, Amelia, Ulrika och Johanna – bästa redaktionen! Alltså, vi skapar tillsammans vårt alldeles egna lifestyle-magasin; förstår ni huuur kul!?

Om ni klickar här kan ni se fler bilder från vårt senaste redaktionsmöte i Göteborg.

Foto: Alice Johnsson