BOOK WEDNESDAY

Jag kom hem med tre böcker (köp tre betala för två) och det slog mig att alla tre var kärleksromaner på drygt tvåhundra sidor. Och skriva av kvinnor. Danskan Josefine Klougarts “En av oss sover”, fransyskan Justine Lévys “Inget allvarligt” och svenska Therese Bohmans “Den andra kvinnan”. Gemensamt för de tre är också de vackra omslagen som nog påverkade mitt inköp. Lite.

Nu kommer ni säkert att tycka att jag är knasig men när jag läser väljer jag miljö efter boken. Deckare, chick lit och sånt läser jag på språng och i solstolen. Så finns det böcker som jag vill sitta ner i en vacker miljö och njuta koncentrerat av. Ja, ni förstår hur jobbigt det är att ha sådana invecklade läsprocedurer… Hur som helst, de här romanerna ser i alla fall ut att falla i vacker miljö-kategorin.

De två sistnämnda titlarna berör otrohet och mest sugen är jag att kasta mig in i “Inget allvarligt” som är delvis självbiografisk då Lévys man lämnade henne för modellen/sångerskan Carla Bruni, numera gift med Nicolas Sarkozy.

Men vi kör väl den svenska som onsdagsboken; Den andra kvinnan. Rykande färsk i pocket dessutom. Kanske inte lika glamorösa miljöer där, då den handlar om en kvinna som arbetar i bespisningen på Norrköpings sjukhus som inleder en relation med en överläkare. Jag gissar att han är gift. God läsning!

Förra veckans onsdagsbok var Det handlar om dig av Sandra Beijer. Jag tyckte det var en underhållande men samtidigt sorglig läsupplevelse. Alla våndor som den första och stora kärleken för med sig. Jag minns tonåren mest som en jobbig tid, och skulle inte vilja göra om den. Just på grund av ängsligheten och besattheten som beskrivs så gestaltande. Nej inte femton igen tack!

Ibland när jag läser ungdomsromaner får jag ett släng av hybris och tänker att jag borde skriva en ungdomsroman. Hur svårt kan det vara liksom? Men det är ju precis det som det är. Lite som med inredning. Folk tittar på bilder i magasin och imiterar. Ändå blir det inte likadant. För det är känslan för stil som saknas. Som med skrivandet. Sandra Beijer har känslan och stilen. Meningar som “Vi har varit ihop i tre veckor och hösten har helt lagt beslag på oktober och jag har kysst någon annan”(s. 108). Eller; “Hon är tre år yngre än vi men jag vet att hon smiter iväg på kvällarna och låter en pojke i klassen över mig klä av henne” (s. 133). Så enkelt och vackert på samma gång. Poetiskt. Någon som läst? Vad tyckte ni?