En dag som denna när Sverige sörjer det fruktansvärda som hände i Trollhättan igår har en olustskänsla lagt sig över fredagskänslan hos mig. Sånt här händer ju inte här i vårt land…
Mina tankar går till tragedins offer denna kväll. Jag fick ett brev från min dotters skolas rektor idag där det stod att läsa;
”Som förälder är det nog få saker som skakar om mer än ett angrepp på en skola. Även om jag vet att det rent statistiskt hände senast 1961 så kan rädslan spela spratt. Attentat är till för att skrämma och tysta. Astrid Lindgren brukade prata om att man måste var modig fast man är rädd. Jag brukar ta fasta på det både för egen del och när jag pratar med mina barn. Vi har ett öppet samhälle och öppna skolor och så vill jag att det ska förbli”.
True. Och skolan ställde inte in kvällens halloween-disco till min dotter stora glädje. Som förälder valde jag dock inte någon blodig och läskig outfit utan det blev en söt liten katt istället. Sjukt nöjd med min ansiktsmålning, även om dottern sa att det blev jättefult. Okej, de där krokiga och tjocka morrhåren på pannan kanske inte var jättesnygga… Hur som helst. Kom ihåg, kärleken vinner alltid över hatet.
