Om att tolka text olika
Bloggöversitteri. Det har jag blivit anklagad för några gånger sedan jag började med mina krönikor. Samma krönika som vissa hyllar, tycker andra är snobbig och dryg.
När man skriver en text måste man alltid fundera över vem mottagaren är. Jag tänker att de som läser mina krönikor är andra bloggare och inredningsintresserade människor. Att mottagarna dessutom läser många andra inredningsbloggar, och har lite mer koll på inredning än gemene man.
Oj, den där sista meningen är en typisk mening som provocerar vissa har jag märkt. För vem är jag att avgöra vem som har koll och inte brukar en del undra. Vem är jag att avgöra vad som är trendigt eller inte inom inredning. Detta är ett mycket minerat område.
I samband med min senaste krönika där jag skrev om utvecklingen inom bloggandet kom det ett mejl:
”Du menar det säkert inte men av din söndagsskolumn anar jag att det bor en liten bloggsnobb i dej. Du plattar nämligen (oavsiktligt vill jag hoppas) till oss med bloggar utan egennamn och med listor, genom att beskriva dem som reminiscenser och de bloggar du med din bloggkärlek lyfter i inlägget behöver mej veterligen inte lyftas”.
Faktum är att när jag skrev just den krönikan funderade jag själv över vem den egentligen riktade sig till. Och konstaterade sedan för mig själv att den var visserligen rätt smal, men viktig, då jag tänkte att det är av oerhörd vikt att bloggare lyfter varandra. För om vi inte gör det, kommer det inte in något nytt blod och då stagnerar bloggvärlden och det förlorar alla på.
Jag tyckte ändå att den funkade för utöver att den var en uppmaning till de etablerade bloggarna att sprida lite bloggkärlek, kunde den också tolkas på ett övergripande plan. Det hade också en läsare gjort som lämnat denna kommentar:
”Att ge positiv god lyftande BEKRÄFTELSE litet som stort, är något jag värnar varmt om till dem jag möter i mitt Liv, till person/-er i min närhet lika mycket till dem som jag möter i samhället känd som okänd. Jag vill hellre att den goda bekräftelsen ska få rum, än negativ bedömning.”
Denna text är inte på något sätt ett försvarstal. Utan jag vill bara belysa det rätt underbara fenomenet att samma text kan tolkas på olika sätt av olika individer. Om man känner igen sig eller inte, om man blir glad eller arg när man läser har att göra med ens egna erfarenheter och hur man är som människa. Kanske till och med av något så enkelt som på vilket humör man är på den dagen man tar emot en text.
Så om jag framstår som en idiot emellanåt så får det väl vara så. Jag vill inte börja tänka på hur det jag skriver ska tolkas, för det begränsar mig. För jag skriver ju utifrån mina erfarenheter och den person jag är idag. Det vore trist om krönikorna blev för tillrättalagda, tycker ni inte? För det ligger i en krönikas karaktär att den ska väcka känslor.
Målet med mina krönikor är däremot aldrig att kränka eller göra någon ledsen. Det hoppas jag ni förstår. Utan jag vill helt enkelt bara reflektera över det vi alla har gemensamt. Vårt stora intresse för inredning.
Ulrika Randel
