Dan före dan före dan före dopparedan så vaknar vi av att sonen kräks i vår säng. Hej å hå, upp och hoppa klockan fyra på natten och sanera sovrum och liten ynklig pojke. När jag sen går och lägger mig igen räknar jag ut att han inte kommer att hinna gå till skolan igen innan jullovet (48 h regeln) och att det nog är bäst att lillasyster också stannar hemma och det är då börjar paniken komma smygande. Mitt fullspäckade schema för dessa sista dagar innan jul är bara att skrota och nu får det bli som det blir. Jag och maken får lappa ihop detta och ta dagen som den kommer. Håller nu tummar och tår för att vi andra ska klara oss!
