Att jag älskar vintage-porslin har väl inte undgått någon som läser min blogg. Jag samlar på helvitt, grönt och blått. Har ingen annan strategi än att jag blir kär i en tallrik och då köper jag den, strunt samma om den liksom är naggad och krackelerad och gud vet allt, blir man kär så blir man. Och jag kan ju säga att jag personligen föredrar det personliga och kanske lite skavda mycket hellre än det perfekta. Och nu pratar jag inte bara om porslin. Hur som helst. När det kommer till blått porslin så har jag en servis som är min absoluta favorit och det är ”Willow”. Hittills har jag bara lyckats hitta en assiett och en djup tallrik men vet ni vad? Nu finns porslinet att köpa helt nytt hos Cervera. Och inte nog med det, de har gjort detta kakfat med tre våningar, så fint! Nu har jag fått ta del av historian bakom motivet också: Motivet sägs illustrera en kinesisk berättelse om en mäktig mandarin som vill gifta bort sin dotter till en rik adelsman den dag när pilträdsblommorna faller. Men dottern förälskar sig i en enkel sekreterare varpå fadern låser in henne i en pagod, en av de byggnader som avbildas på motivet. Dottern och hennes älskade rymmer och skapar ett nytt liv tillsammans, men blir så småningom upptäckta och dödade. Av medkänsla förvandlar sedan gudarna de olyckliga älskande till dekorens två duvor som svävar över vattnet. Alltså, oj. Det är ju inte direkt så att man gillar den mindre nu. På lunchen gav jag mig ut i björnbärssnåren, jag har en hatkärlek till dessa. Älskar bären, fullkomligen avskyr taggarna och snåren som jag alltid fastnar i. Ska plocka mer i helgen för Dante har beställt björnbärspaj i helgen, vet inte ens om det finns något som heter så? Tipsa gärna om recept om ni vet! Fin fredag till er vänner!
