Idag var en melankolisk dag. Mitt under vår lördagsfrukost fick jag beskedet att en väldigt fin människa har lämnat denna jord. Vi var inte jättenära eller så men jag tycker väldigt mycket om honom och hans familj. Jag önskar så att jag kunde göra något för att ta bort det som gör ont för familjen men jag vet ju att det måste gås igenom. Ledsamheten har suttit i mig hela dagen men man får ju vända det till någon fint och bra och se till vad man själv har kvar. Och se till att man kan stå för sitt eget liv så länge man finns till. Barnen har bara tagit det lugnt och pysslat och myst hela dagen, en var febrig och en var hostig. Jag har målat klart väggarna på verandan och äntligen städat undan där inne, så skönt när man har varit utan ett rum under en ganska lång tid och sedan får tillbaka det. Vi har flyttat in vår gamla schäslong in till verandan så Juno höll mig sällskap när jag målade, mysigt. Får nog ta och fira att det äntligen är klart med lite lördagsmiddag där inne innan schlagern sätter igång. Och skåla för S, var han nu är!
