En kompis till mig har en superfin safaristol, jag lovar att ni sett den för den har jag lånat med mig på så många plåtningar nu att det börjar bli pinsamt. Men den är ju så himla fin och skapar rätt känsla på ett enkelt vis med mina favoritingredienser dvs naturmaterial bestående av läder, trä och canvas. Jag har letat i jag vet inte hur många år nu efter en egen safaristol men de är ju så himla dyra så det är liksom inte ens läge att åka och kolla, ja tills nu då. Såg en ruggig gammal stol men fult gult tyg som dessutom hade solfläckar på sig och jag hajar om folk ryggade lite.. det var alltså ingen större konkurrens när jag hörde av mig till säljaren trots det billiga priset så, hurra, jag fick köpa den! Jag åkte iväg imorse och tänkte att jag visar inte för C innan för han kommer protestera, ha ha, och när jag kom hem så liksom smög jag in den i vardagsrummet. Och först kommer ungarna och Juno säger: – Å, citrongul! Jag försöker hyscha henne och säga att närå, den är ju beige. Typ. Dante var först att sätta sig i den och han stortrivdes, tyckte den var jätteskön, och jag kan bara hålla med. Lite otippad men en stor bonus så klart. Sen kom han, C, och han tyckte den var superfin, phu, men tyget fick inte godkänt. Och är man instängd med konvalescent vovve så kan man bara dra fram ett tyg och klä om lite sisådär på en eftermiddag. Uppenbarligen. Och, tadaaa, visst blev den fin? Tack förresten för alla ni fina som hört av er och frågat om Valle! Han är nu inne på sin femte vecka med penicillin och sängliggande, hur länge ska han orka?
