Jag älskar.
Att äta frukost på trappen.
Att åka ut med båten och lägga sig på en klippa mitt ute i havet, helt ensamma med matsäck som räcker hela långa dagen.
Att ligga i hängmattan.
Att äta, sitta länge vid middagsbordet, blicka ut över utsikten jag aldrig någonsin kommer tröttna på och prata om allt mellan himmel och jord.
Att ta en promenad längst vägen och ner till havet för att komma ännu närmre solnedgången.
Att plocka med mig de ljuvligaste små rosorna på vägen tillbaka.
Att kossorna går precis vid oss och betar. Ibland kommer de riktigt nära för att stå och glo lite och det känns fint.
Mycket att älska just nu helt enkelt. Kan inte minnast senast jag hade denna underbara känsla av sommar i kroppen. Måste varit när jag var barn. Jag är fylld av en oändlig tacksamhet, fulgråter för att jag tycker att livet är så fint och när vi går och lägger oss pratar vi om hur härligt allt är och längtar redan till dagen därpå, till mitt morgonkaffe på trappen och har inte en tanke på att dagen inte blir annat än precis lika underbar som gårdagen. Tack sommaren och livet för att ni är så fina mot mig.
