“Jag går ut!” ropade storebror när han gjort sig klar för förskolan. Sedan hörde jag honom smälla igen dörren. Och sedan gallskrek Julie…
Hennes fot satt fast i dörren så jag sprang dit och öppnade, blodet sprutade och hennes ena tå såg inte bra ut. Det var som att tån hade klipps halvvägs och jag fick panik. Virade toapapper runt foten då Julie bara skrek och sparkade… Fort iväg till förskolan och lämna av sonen innanför staketet, personalen var redo att möta upp och jag hade 1177 i luren så jag sa aldrig hejdå utan bara drog.
Vi kom fram till vårdcentralen som också var redo för oss, det hade slutat blöda men Julie bara skrek då de ville titta på tån. Övre delen av tån hade ett jack på undersidan som var väldigt djupt, inget ben var skadat, inte heller nageln. Tejpa föreslog läkaren först men hur länge får en tejp sitta på en 1-åring? De bedövade tån och sydde sedan 2 stygn, Julie skrek och grät och sparkade under hela tiden… Åh en av de värsta dagarna i livet känns det som, min lilla älskade som plågades så och jag kunde inget göra, vi var ju där för hennes skull..
Vi tog pauser och tröstade, testade babblarna och saft men det funkade bara under pausen. Hon plåstrades om och vi kunde åka hem med en penicillinkur i förebyggande syfte så det inte blir infekterat. Jag fick i uppgift att tejpa såret mellan stygnen när hon lugnat sig för de ville inte plåga henne mer med fler stygn!
Nu har vi 25 grader varmt, hon får varken bada, gå barfota eller ha skor.
Så frustrerande ? Stackars liten…
Och storebror då. Som blev helt förskräckt när Julies fot och hallgolvet blev alldeles blodigt, blev kastad in på förskolan utan den viktiga hejdåkramen och pussen. Jag åkte och hämtade honom och sa förlåt att jag var helt galen där hemma, förlåt att jag inte sa hejdå till dig. “Jag skulle stänga dörren så Julie inte gick ut på vägen” svarar han och ser skamlig ut… Nej då har han tagit på sig skulden förstås. Jag försökte övertyga honom att det inte var hans fel, det var en olycka bara. Sånt händer.
Så två ledsna barn, huvva vilken dag.
Julies tå är okej nu iallafall, hon kan gå på foten och är inte längre ledsen (föränn det skulle tvättas och bytas plåster)…
Puh. Hoppas tån läker snabbt nu!!
Detta inlägg har 5 kommentarer
Åh fy lilla vännen va ont ???
Usch så otäckt det ser ut, stackars Julie! Och fina Wilhelm, ett hjärta av guld. Hoppas det får läka fort nu! ?
Liten usch så otäckt, när sånt händer bygger man strategier och bara gört, känslosamma mamman stängs bort.. Klart brorsan förstod att du måste skynda, och ta på sig allt på sina små axlar är de bra på de små.. När allt lugnar ner sig får man försöka förklara.. Tur att små har bra läkkött… Kram
Ja precis så var det, man undrar om man kommer att klara av såna situationer men när man står där vet man precis vad man ska göra. Men man blir lite av en robot… pratade länge med sonen och det kändes bättre för oss alla efteråt ❤
Tack snälla, ja jag hoppas det med så hon får njuta av bad och få känna sanden mellan de små tårna! ❤