Puh. Vi hade precis renoverat typ hela huset när jag födde Julie och gick in i väggen. Det var tre år sedan. Då började det rinna vatten från taket på övervåningen och det visade sig att taket var fuskbyggt och i mycket dåligt skick. Vi fick akutbyta yttertak och rev allting invändigt. Men krafterna var slut och vi behövde lägga all vår energi på att klara av vardagen med två små barn och en deprimerad och utbränd morsa. Det har inte varit lätt kan jag säga, inte heller för min man som fått dra ett stort lass så länge. Vi har haft ett par tuffa år men nu ser vi ljuset!
Jag mår mycket bättre och äntligen har vi hittat krafterna att göra färdigt övervåningen. Vi har alltså delat rum med Julie i flera år men nu har vi snart ett stort och alldeles eget sovrum. I går var de här och isolerade alltihopa och nu behövs innerväggar, golv och lite måla. Kommer bli superfint! Mest av allt saknar jag att ha en riktig garderob och få lite ordning runt omkring oss!
Det ena rummet på övervåningen blir vårt sovrum och det andra blir Wilhelms rum. Sitter och klurar på väggfärger, han önskade grönt. Kanske blir det grönt.
