Välkommen till världen

Då var han är, så vacker, så självklar. Hjalmar.

Tidigt igår morse ringde min syster och det var dags att åka in på förlossningen! Jag kastade mig i kläderna, gjorde kaffe och packade kameran, sen åkte jag för att möta upp dem. Alldeles pirrig i magen, både nervös och förväntansfull. Sen följde några spännande timmar, vissa stunder intensiva och vissa stunder lite lugnare. Jäklar vilka krafter min syster besitter!

Jag är helt tagen av upplevelsen. Jag visste inte att jag skulle reagera så här starkt, bli så här känslosam.  Jag vaggade hennes värkar med mina egna höfter, som om det skulle hjälpa. Grät när jag såg hennes rädsla och lyckan och kärleken jag kände när bebisen krystades ut. Hennes barn på hennes bröst. Jag kan inte ens hålla tillbaka tårarna nu när jag skriver, det var så jäkla vackert och jag är så himla tacksam för att jag fick dela den stunden med dem! Hjalmar blev hans namn, så liten och helt perfekt. Så självklar.

Tänker tillbaka till då jag fick mina egna barn på bröstet, känslan av att älska någon mer än allt bara på ett ögonblick och känslan av att tiden stannar. Kom hem i går kväll, kramade om mina egna små och kände bara sån tacksamhet. Tänk att livet kan vara så fint!