Mitt bästa julminne måste vara en av alla jular som barn när vi firade julafton hemma hos min mormor och morfar i deras hus i Höllviken, utanför Malmö. Man klädde sig fin i julklänning, strumpbyxor och lackskor med rosett på, kläder som man gått och klämt på i flera dagar, längtat efter att få ta på sig. Mamma gjorde nåt fint med ens hår och sen satt man och väntade och väntade på att alla skulle bli klara så vi kunde åka.
Sen känslan av att komma dit, snön i trädgården, lukten av glögg redan i hallen, julkrubban i vardagsrummet och så alla paket under granen. Glädjen i luften, förväntan. Sen; Kalle Anka, maten och väntan på tomten. Minns det som igår. Hur någon plötsligt sa: ”Nu kommer han! Kolla ut!”. Och så var han plötsligt där i trädgården, med lykta och skägg och allt. Åh, lyckan då alltså, obeskrivlig.
Men jag tycker hemskt mycket om jularna nu som vuxen också. Hur jag skapar mina egna traditioner, hittar mitt eget sätt att göra allting på. Gillar att göra mitt eget julgodis, plantera de där hyacinterna och placera ut dem överallt, klä min egen gran och så vidare. Det är hemskt fint alltihop.
Today I tell you about my best Christmas memory and I think it’s one of all the times we celebrated Christmas when I was a child. I remember it all so clearly; all the feelings, the expectations and the excitements as it was just a couple of years ago.
