Den andra dagen i Lissabon var det dags för lite sightseeing. Att ta sig upp till Castelo Sao Jorge, den flera hundra år gamla borgen, skulle tydligen vara ett måste när man var i Lissabon. Så det gjorde vi.
Vi tog spårvagnen upp. Bara en sån sak. Det kändes lite som att åka berg- och dalbana, fast på ett bra sätt.
Väl där möttes vi av en magisk utsikt! Så magisk att jag var tvungen att ta bilder från alla vinklar för att få med precis allt. Så här såg det ut rakt framifrån.
Åt vänster.
Och åt höger. Hur fint?
Ett stenkast därifrån fanns en platå man kunde gå ut på för att se mer.
Där satt en man och spelade gitarr.
Och jag passade på att ta lite fler bilder.
Jag med kameran i högsta beredskap.
Där fanns även en annan utsiktsplats där bougainvillan blommade för fullt.
Och vindruvorna växte som ogräs. Mitt hjärta gick sönder lite för att det var så vackert.
Sen tog vi oss ner till stan igen via mysiga området Alfama, som är Lissabons äldsta stadsdel. Där hängde tvätten på tork utanför de vackra husen och man kunde hitta små, söta butiker i de flesta gathörnen.
Väl nere i stan flanerade vi vid området kring Rua Augusta, den stora shoppinggatan. Och så åt vi lunch, drack världens konstigaste Sangria (som bartendern förklarade att de haft både whisky och öl i !) och sen gick vi hem till hotellet. På kvällen visade David mig sin favoritbar där man såg havet på ena sidan och en vacker park på andra. Men då fick kameran stanna hemma.
Kan ni förstå att jag är lite kär i Lissabon eller?
On our second day in Lisbon we decided to do some sightseeing. We took the tram up to Castelo Sao Jorge and looked at the amazing view, the blooming bougainvillea and took lots and lots of pictures. Then we took a stroll through the oldest part of Lisbon, Alfama, did some shopping and ended the stroll at Rua Augusta where we had lunch. Can you see why I’ve fallen for Lisbon or what?
Detta inlägg har 5 kommentarer
Det kan jag verkligen förstå! Jag är kär i den gula spårvagnen.
Så underbart vackert allt är!
Så vackert!
Nu vill jag packa och aka till Lissabon! Hur var maten?
Pingback: Sammanfattning av 2012; det hektiska och härliga året, del 2. | Volang