För några veckor sedan fick jag det stora nöjet att besöka ett fantastiskt radhus i Äppelviken här i Stockholm.
Cecilia som bor i huset med sin familj kontaktade mig då jag efterlyste hem att göra reportage hos för reportageagenturen A mash up – som jag ju gör uppdrag för ibland.
På bilderna hon skickade till mig förstod jag att det här var något alldeles extra och att jag bara var tvungen att besöka huset en dag.
Så jag och fotograf Lina Eidenberg Adamo åkte hit en dag i september för att fotografera det hela. Vi lyckades pricka in en solig dag när trädgården och huset verkligen kom till sin rätt. Så glad för det.
Såklart var jag också tvungen att ta egna bilder för att visa er en liten sneak peek på det hela!
Här ser ni en del av trädgården.
Köket med en helt underbar fönsternisch. Cecilia och hennes man är båda väldigt intresserade av byggnadsvård vilket verkligen märktes då de behållt – och tagit hand om – alla originaldetaljer på bästa sätt.
Så viktigt att det finns personer som verkligen tar sådant på allvar och inte sätter in allting nytt och renoverar sönder vackra hus och lägenheter. Sådant kan verkligen göra ont i mig.
Så fint ljus här!
Jag fick rota runt lite i skafferiet och hittade den här favoriten som Cecilia hittat på loppis; Ostindia från Rörstrand.
På ovanvåningen fanns ett barnrum till den yngste sonen. Med finfina loppisfynd och härliga textilier. Bland annat med sängkläder från Midnatt.
Sovrum med den vackra tapeten Pimpernel från William Morris.
Vintagespeglar är alltid de vackraste.
I en del av sovrummet fanns även en liten inglasad balkong. Så charmigt! Tänk vad mysigt att sitta här på höstkvällarna och läsa. Eller dricka vin en ljummen sommarkväll…
Kvarteret där huset ligger kallas för de engelska radhusen i Äppelviken och är ett bostadskvarter med radhus som byggdes 1919-1920 – ritade av arkitekt Gunnar Wetterling.
Inte nog med att husen är helt makalösa och otroligt vackra och charmiga så ligger de mitt emellan knotiga äppelträd och maffiga syrenhäckar.
Dessutom är alla fasader målade i de härligaste av färger.
Hur fint?
Förhoppningsvis kommer ni se reportaget i en tidning inom kort med ännu fler bilder – då av Lina Eidenberg Adamo.
Tusen tack snälla Cecilia för att vi fick komma och uppleva allt detta fina och charmiga!
Psst. Klicka gärna på hjärtat här under så att jag vet vad du tycker om att läsa här på bloggen. Det betyder mycket för mig!
