Om att jobba som frilansande stylist och konsult
Vet ni vad som slog mig idag? Att i går, måndag, var det exakt 5 år sedan som Chaplin skolades in på förskola vilket innebär att det också är 5 år sedan som jag bestämde mig för att INTE gå tillbaka till mitt gamla jobb som dekoratör på Indiska.
5 år som min egen chef och 5 år med 0 kr i fast lön och en känslomässig berg-och dalbana flera gånger om året på grund av otryggheten och ångesten som tar över emellanåt när man är sin egen.
Herregud vilken resa jag gjort och herregud så underbart det varit (för det mesta)!
Jag kommer aldrig glömma hur jag och David satt på en restaurang i parken där vi bor och jag ventilerade min ångest inför att gå tillbaka till jobbet efter föräldraledigheten. Helt plötsligt sa han bara “Men måste du gå tillbaka? Du har ju redan ett jobb på Vintagefabriken och du kan ju hitta andra saker att göra”.
Där och då gick det upp för mig att det här snäva sättet att se på livet och på hur ett jobb ska se ut –som jag växt upp med – inte alls passade mig. Och det viktigaste av allt; det fanns ett annat sätt.
Det var verkligen en aha-upplevelse som liksom funnits där framför mina ögon hela tiden, men knuffats bort av mig gång på gång. För att det “ska vara” på ett annat sätt. Man ska ha en fast lön, fasta tider, arbetsuppgifter som någon annan ger en osv.
Och tänk. Så här 5 år senare har jag faktiskt lyckats med att leva på det här jag gör. Konsult inom sociala medier, styling inom mat och inredning, butiksägare, redaktör för Lovely Life med mera. Jag har inte dragit in så mycket pengar som jag skulle gjort om jag jobbat på t ex en byrå men jag har fått betalt i andra saker.
Som t ex alla underbara, kreativa personer jag lärt känna på vägen, friheten att själv välja min arbetsplats och min arbetstid och mina kollegor, möjligheten att få använda min kreativitet och min energi på saker jag brinner för. Och viktigast av allt. En självkänsla och ett självförtroende som jag saknat i hela mitt liv.
Om några av jobben jag gjort
Bilderna är från några av de jobb jag gjort för tidningar och företag under åren. Bland annat fick jag göra en jubileumsdukning till Amelia när de fyllde 20 år, en stor kampanj åt Clas Ohlson när de lanserades i Tyskland, otaliga recept åt Elle mat & vin med mera. Och såklart. Butiken Vintagefabriken som varit min ständiga glädjekälla under alla år.
Inte minst tack vare världens finaste Lollo som stått vid min sida i vått och torrt under x antal år nu. I början var ju också Emma Sundh med och drev vår lilla butik och dagarna vi spenderat tillsammans där vi bollat idéer och visioner har verkligen betytt galet mycket för mig och jag kommer aldrig glömma dem.
Som sagt. Berg- och dalbanan som det innebär att vara frilans är galen ibland men såhär i backspegeln är jag så väldigt glad över att jag vågade hoppa och ångrar inte en sekund.
Tiden får utvisa vad jag gör om 5 år från nu men jag skulle själv bli förvånad om jag inte fortfarande körde på med mitt eget race och på mitt eget sätt. Men man vet såklart aldrig vad som händer. Oavsett vad kommer de här åren för alltid ha skapat mig på ett sätt som är för stort för att beskriva i ord. En känsla av att allt är möjligt och att jag liksom äger min tid och dagarna som går. Det är fint som snus det.
Psst. Klicka gärna på hjärtat här under så att jag vet vad du tycker om att läsa här på bloggen. Det betyder mycket för mig!
Här kan du följa mig på Bloglovin‘ och här hittar du mig på Instagram.
Detta inlägg har 2 kommentarer
Vilken inspirerande resa! Läser gärna mer om det, som pepp för att själv våga hoppa!
Pingback: Veckonytt #171 - Frida Kummerfeldt