Allra käraste syster

Just till den hjärtskärande berättelsen av Astrid Lindgren gick mina tankar när jag såg den här fantastiska busken som plötsligt slog ut en kväll här i vår trädgård. Den där rosenbusken som Ylva-Li går till har etsat sig fast och jag tänker alltid på den när jag ser blommande rosenbuskar. Oj vad jag älskade den filmen som jag såg på knarrigt VHS-band som liten.

Tidigare samma dag som jag upptäckte busken gick jag moloket och tittade på de stackars pionplantor jag planterat på en annan plats i trädgården- en rentutav sorglig syn, bestående av några röda blad och torra små knoppar.

Så döm om min förvåning när jag fick syn på dessa ljusrosa knoppar som sprack upp samma kväll. När mörkret lagt sig den dagen, smög jag ut* och knipsade av ett par kvistar. Jag kunde inte motstå! De är inte bara de vackraste blommorna jag sett på länge, de doftar gudomligt också.

De vackra blommorna visade sig vara rosenpion– hur kan jag ha missat dessa? Det bästa av två världar. Bokstavligen.

* Kanske ska tilläggas att vi delar trädgård. Vi är en liten minibostadsrättsförening i vårt hus, bestående av fyra hushåll, så det var dem jag smög för.