Först och främst: tusen och åter tusen tack för alla heja-rop och grattishälsningar som kom i och med den här nyheten. Kan inte nog säga hur varm jag blir i hjärtat av era ord. Digital kärlek deluxe, liksom.
Igår ställde vi upp granen här hemma. Den är bara klädd i några stearinljus. Får se om vi hänger upp något mer. Men jag tycker faktiskt att det räcker.
Jag har ju erkänt mig julpyntshatare. Analyserade det där lite och kom fram till att det kanske inte egentligen är så mycket sakerna i sig, utan det faktum att man äger saker, egentligen rätt fina saker, som ligger undangömda och tar en massa plats i skåp och förråd elva månader om året. Det känns inte bra i magen i tider som präglas av hållbarhet.
Så jag satsar på sådant som tar extremt lite plats. Eller som de här små bilarna, som vi ändå har en triljon av här hemma. Jag och C pysslade lite och här ser ni resultatet. De små granarna kan han leka med resten av året, ställa längs de oändliga “bilarbanorna” han har här hemma.
Änglaspelet är så mycket barndom att det inte går låta bli. Och det blir ju dessutom alldeles platt när man monterar ihop det.
Pappstjärnorna kommer från Zetas trädgård och jag har fyllt ett helt fönster med dem och några hyacinter.
Kommentar till ballongerna; igår hade vi julmiddag här hemma och grattade en vän som fyllde 30 förra helgen. Han fick en luftballongstur av oss i kompisgänget, och vi ska med. Allesammans.
