New chair, don’t care.
Den här lille kycklingen fyller ett år denna långfredag. Och hans mamma fattar noll och ingenting. Snacka om att uppfattningen om tid förändras radikalt och brutalt, tiden post-barn. En vecka slank dit och en vecka slank dit, och en rakt ner i diket, utan att man hinner reagera.
Och nu sitter han där i egen hög person, i egen liten stol.
Ett år sen den lille klumpen damp ner på min mage, kravlade sig upp mot brösten och började äta. Så liten och så stark och envis från första stund. Som vi älskar dig, vår lille Ajek (alla dessa smeknamn).
Vi firar hans dag i ett soligt Jönköping med släkt och vänner.
