För två veckor sedan var jag på Hallwylska. Jag älskar det stället. Av många anledningar. Men framförallt för den tidlösa inredningen. Och då menar jag inredningen i de utrymmen där främst tjänstefolket rörde sig.
Jag skäms för kvaliteten på bilderna i det här inlägget. Det var så ruggigt mörkt i palatset. Men vill ändå visa er lite av vad jag tar med mig från besöket, några inredningsdetaljer, som uppenbarligen står sig i sekel och mer därtill.
En stor, rostfri diskbänk.
Låta kakla även taket i köket.
Marmor.
Kaklat med minimal fog.
Serveringshiss, hur mycket #goals på den?
Den snyggaste dusch jag sett (måste bara förtydliga, alla material i huset är vad de ser ut att vara, så i detta fall; guld)
En sådan här lykta har jag suktat efter på auktioner i flera år. Så vacker.
En hundra år gammal marsipanros. Äckligt och coolt.
Att spara på lite fler vardagsting. Jag kan nästan inte komma på något vackrare än sådana till synes små saker, som förmodligen betytt a l l t för n å g o n, någongång.
Ett eget gym. I snyggt, mörkt trä.
I butiken såldes ljus och tvål som doftar Jasmine. Och boken om systrarna Hallwyl kunde jag inte låta bli, den här typen av historia plöjer jag utan problem.
Sammanfattningsvis: besöker ni Hallwylska så m å s t e ni ta guidad tur. För de rum man får se då är ett stycke svensk inredningshistoria som saknar motstycke.
