”Mamma, vad god den här ketchupen var. Var kommer den ifrån”. Det där var Carl-Philips, 5 år, ordagranna, spontana reaktion när han för första gången smakade på Felix osötade ketchup. Jag behövde inte ens fråga vad han tyckte. Ska förtydliga att det var ursprungsland han ville ha svar på (han är väldigt inne på geografi för tillfället). Men ändå, hatten av till Felix, ni ska vet att det är en kräsen femåring vi har här hemma.
Och som jag skrev i ett instagraminlägg förra veckan så har en matprodukt aldrig känts mer rätt hemma hos familjen Johansson Hedenborn. Min sambo har diabetes. Och mina barn består i princip av olika sorters pasta. Ja, det är det enda de skulle vilja äta om de fick bestämma.
Frukost, lunch, middag, kvällsmat. Pasta, pasta, pasta och pasta. Och k e t c h u p. På. Allt.
Där har ni den, den osötade ketchupen. Det är alltså den blå korken ni ska hålla utkik efter i ketchuphyllan nästa gång ni handlar.
Den osötade ketchupen innehåller 38% mer tomat än Felix original, och endast 5,3% sockerarter, som enbart kommer från tomaterna. För att sätta det i kontext så innehåller Felix osötade ketchup alltså hela 83% tomater. Helt fri från tillsatser och annat onödigt.
Att ha sådan fakta på det klara känns så skönt. Håller ni inte med?
(I samma stund som jag trycker publicera på detta inlägg lyssnar jag på senaste avsnittet av Filip och Filips podcast. Säga vad man vill om dessa herrar, som är något av en institution i podcastsverige, men de är skrämmande ofta helt rätt på bollen när det kommer till aktualiteter och fenomen i vår samtid. Men i samma sekund som jag publicerar det här blogginlägget utbrister Filip ”att äta mat med ketchup är ju som att hälla godis över maten”. Och jag tänker ”Ha, Filip, du kunde inte vara mer fel ute”. Sen drabbas jag av filosofiska tankar kring synkronicitet. Men det är helt annat blogginlägg.)
Vill du läser mer om Felix osötade ketchup gör du det här.
