Vårt paradis på jorden

Igår deltog jag på en digital Klimatlunch som anordnades av Maria Soxbo och Emma Sundh i samarbete med LRF där de pratade om framtidens mat och lantbruk. Och var det något av det som sas som träffade mig lite extra så var det att det inte är någon dum idé att investera i mark i Sverige. Och det för oss utsökt in på vår älskade gård i Överkalix.

Ni anar inte hur många frågor vi fått om den. Ej eller hur många tappade hakar jag och min sambo mött när vi berättat att vi köpt semesterhus i ÖKX. Och den obligatoriska följdfrågan är alltid: har ni släkt där? Nop. Ingen släkt. Bara underbara vänner som vi nästan börjar se som vår släkt. Vi är alla inflyttade till Sthlm och har ingen släkt här så vi har liksom funnit varandra i att fira högtider och födelsedagar ihop.

Vi hängde med dem till ÖKX för första gången för fyra år sen och det var kärlek vid första ögonkast. För ganska exakt ett år sedan satt vi på en middag och skämtade vitt och brett om att vi skulle köpa ett hus däruppe. Men vi trodde verkligen inte att det skulle bli en realitet.

Gaveln på våra vänners hus i snöskrud. Vårt hus är gult och brunt nu men planen är att det ska bli rött och vitt som detta.

Efter några dagar skickade de en länk till oss på grannens gård till deras gård. Vi kollade slött igenom bilderna och konstaterade att det verkligen inte var ngt för oss. Några veckor senare hälsade vi på dem i ÖKX och det visade sig att de ordnat en husvisning åt oss. När vi klev in i huset och ägaren visade en bild på gården när det var nybyggt- ja- då blev jag kär. Vi gick runt i huset och konstaterade vilket gott skick huset ändå var i. Några veckor senare var saken biff; vi hade blivit ägare av en gård med fyra byggnader och en hel masssa fastighet (skogsmark). Till samma pris som vi gett för vårt garage i Sthlm.

Ovan bild är tagen runt 22 på kvällen. Ni förstår kanske hur svårt det är att gå och lägga sig när man är där.

Och så var det det här med avståndet till vårt hus. Jag skulle vilja påstå att avstånder är ett litet problem, inte ens ett problem. Vi tar nattåget upp. Och det är bara så mysigt. Barnen älskar det och vi kan umgås med dem istället för att kivas i en bil. Och sova ska man ju ändå göra liksom. Win win för oss som för miljön.

Där har ni mig på den berömda pinnen med balsam i själen åkandes rakt in i midnattssolen.

Vi kallar gården för semesterhus. Helt enkelt för att det är där vi kommer spendera så många lediga stunder vi bara kan framöver- vinter som sommar. Det är en sådan lyx att ha en plats som är magisk nästan alla årstider.

Det vi förälskade oss i var lugnet och ljuset. Mina och sambons axlar brukar sjunka flera centimeter när vi kommer till gården. Och barnen älskar att var där. Man är liksom ute 24-7 och de kan springa över ängarna, bada, fiska, basta hur mycket de vill.

Kvällsljuset i köket är det vackraste jag upplevt. Så planen är att öppna med glasdörrar och bygga en veranda utanför köket- där vi kan sitta och njuta av solen dygnets alla timmar på sommaren.

Som lilla köket ser ut tills vidare. Vi gjorde en snabbfix i somras med saker vi hittade i huset. Till exempel sliten men vacker pärlspont bakom x antal lager tapeter och spånskivor.

Huset var fullt med möbler när vi tog över det. Allt fanns kvar. Porslin, lakan, handdukar, verktyg och en massa underbara fynd som vi gjorde i alla vrår. Så vi har inte behövt köpa en minsta pinal. Visst besökte jag ett gäng loppisar under sommaren. Men det kändes så skönt att inte behöva köpa en massa nytt.

Gigantiska rabarber som fanns i den stora trädgården som vi röjde ordentligt i somras. Hallonen är tagit över precis allt. Till nästa sommar planerer jag att plantera mägnder av pioner och rosor.

Om akopalypsen kommer kommer vi iallafall ha porslin så vi klarar oss i huset. Allt utan det grå porslinet på tredje hyllan fanns i huset när vi tog över det.

Inget annat köp har känts så galet. Galet men ändå så löjligt rätt. För jag vet ingen vackrare plats än denna. Min högsta önskan är att fler i vårt avlånga land ska upptäcka norra Sverige. För det är så vackert att klockorna stannar. Egentligen är det helt galet att vi inte alla bara flyr till norra Sverige under sommarhalvåret. Där det är ljust nästan dygnet runt. Jag menar- så som vi törstar efter det där ljuset resten av året. Har ni inte blivit övertygade ännu så tar jag det som mitt mission.

Ni kommer kunna vänta er många inlägg från vårt lilla paradis i ÖKX under året. Det renoveras i detta nu och planen är att snart dra igång fönsterbyte och verandabygge. Fortsättning följer.

Jag blir så makalöst glad om ni klickar på det lilla hjärtat. För oj vad det värmer!