Tillsammans drömmer vi om platser. För ett ögonblick så tänker jag att vi kanske bör skriva ned och specificera vad det är vi önskar. Men inser att vi söker något som vi ännu inte riktigt vet.
Och att tro sig veta är alltid förenat med en risk att missa.
Handmålade blommor över bleka blå väggar.
Exempelvis.
Och jag känner dubbelt för den kyla som uppstår då julen lämnar rummen.
Det kala och det dova.
I tiden mellan glitter och pelargoner. Där jag en gång föddes.
I det ljus som ingenting förlåter.
Januari,
och jag lovar inget dyrt och heligt.
