Just nu är tiden min värsta fiende. Jag hinner inte med. Men snart tänker jag att tiden finns. Jag önskar att jag hade mer tid att träffa vänner. Skriva riktiga brev på brevpapper, med fin penna och allt. En nära vän väntar barn och jag har inte träffat henne på evigheter. Skulle bara vilja sitta ner, krama henne och prata om gamla språkresor och vänskap. Flera andra kommer jag inte ens ihåg sist jag såg. Fast jag vet att de finns där. Och jag finns för dem.
Tiden för varandra, han och ja. Den vill jag också ha mer av. Vi hade som nyårslöfte i år att vi skulle införa date nights. Himla bra idé faktiskt. Vi har inga barnvakter nära och därför blir det sällan tid för bara oss. Igår bestämde vi tid, klädde upp oss (nja, inte riktigt så mycket som bilden får en att tro), gjorde film- och popcornmys till barnen och tog en taxi in till Izakaya Station. Ett makalöst trevligt litet krypin på en obefintlig gata här i Jönköping. Deras steambuns och dumplings – OMG.
När vi kom hem hade våra barn skapat romantisk mys för oss i form av skumbad, vin, choklad och TV-mys. Typ den finaste presenten ever. Från och med nu står det date night i kalendern minst varannan månad.
