Vissa ställen är man lite extra kär i, som här fantastiska lilla kolonistugeområdet i Västerås som heter Biskopsängen. Varenda hus är som ett litet konstverk med sina färgglada fasader och blommande trädgårdar, oftast med en liten tant eller gubbe påtandes där i det gröna. Visst blir man väl sjukt imponerad och nyfiken på all kunskap de här tanterna och farbröderna sitter inne på gällande trädgårdsarbete och odling?! Ingen trädgårdsbok i världen kan väl slå det tänker vi.
I tisdags möttes vi i alla fall upp i början av koloniområdet, med fikakorgen packad och mycket att prata i kapp om. Vi hade målet inställt på en brygga lite längre bort, men dröjde oss kvar lite väl länge där bland pioner, prästkragar och väldoftande jasminbuskar. Men tillslut lockade kaffet alldeles för mycket så vi slet oss från allt det vackra och gick vidare. Men mer om det i ett annan inlägg.
Translation
Some places are a bit closer to your heart than others, like this amazing little cottage area in Västerås, called Biskopsängen. Every little house is an artwork in and by itself, with colorful facings and blooming gardens, often with an tiny little grandma or grandpa poking around in the garden. It’s really impressing with all the knowledge these gardeners possess. No book about gardening will ever beat that.
This Tuesday we met up at the beginning of Biskopsängen, with our basket packed with ”fika” and lots of catching up to do. We were aiming for a bridge a bit further away, but got stuck for a little too long with the peonies, dog collars and aromatic jasmine. After a while, the urge for coffee got to great so we pulled ourselves away from all the beautiful surroundings and moved along. More on that in another post.
