Förra veckan besökte vi vår vän Johan och passade då på att göra ett kreativt möte med honom. Johan jobbar som formgivare, men är även konstnär och musiker. Och just nu är han aktuell med en EP (Klubben EP) som han och musikern Lars Skoglund (Laakso, Lykke Li med flera) precis släppt. Johan har precis flyttat hit till Västerås tillsammans med sin fru Ebba och deras barn. Och sånt gillar man ju – när härliga och inspirerande personer väljer att flytta till ens stad!Kort om Johan Barrett
Jobb: Art director, konstnär och musiker
Familj: Min fru Ebba och barnen Albert 4 år, Edith 1 år och Blanche 1 år
Bor: Västerås
Hemsida: www.johanbarrett.com
Instagram: @johandavidbarrett
Spotify: Klubben EP
Facebook: Barrett/Skoglund
En jul när jag gick i mellanstadiet fick jag en kassett med Michael Jackson. Jag blev besatt direkt och började göra olika dans-koreografier och framträdanden som jag tvingade mina småsyskon ställa upp på. I några år trodde jag verkligen att jag var bra på att dansa men den villfarelsen gick en smärtsam död till mötes när jag på högstadiet gick till en danslektion på en dansstudio. Det var jag med mina runda nördglasögon och massor med snygga tjejer. I jämförelse med dem var jag helt utan taktkänsla och jag kallsvettades något fruktansvärt. Därefter tog det många år innan jag vågade dansa offentligt igen. Istället ägnade jag högstadiet åt att rita och titta på vox pop. Det var inte förrän jag hörde Håkan Hellströms första skiva och han orerade om hur han aldrig haft en tjej och sjöng om olycklig kärlek som jag lärde mig spela gitarr på min mammas gamla gura från 70-talet. Under de åren sjöng jag i diverse indieband. Sedan har vägen vart brokig. Universitetsstudier och olika konstnärliga utbildningar har lett mig till mitt designjobb och stimulerat mitt konstnärskap. Musiken har alltid funnits där och levt i symbios med mitt målande.
När Lars släppte sitt jazz-debutalbum – La La Lars bad han mig att ta fram omslaget. Min expressionistiska kollagestil passade fint ihop med Lars musik och i samma veva visade det sig att vi båda hade mobiler fulla av texter och brusiga inspelningar med ofullbordade melodier. Mellan jobb och föräldraledighet började vi lägga ett långsamt pussel. Det kom att resultera i ett tiotal låtar med rötter förankrade i drömsk svensk indie. Klubben EP, inspelad med gitarristen Anders Stenberg från Deportees och basisten Daniel Bengtson i Studio Rymden, är första smakprovet från oss bestående av fyra låtar.
I skogen och på tåget.
Den kan se ut på olika sätt. Det sätt jag tycker är roligast för stunden är att få melodier från Lars som jag skriver text till. Då kan mer oförutsägbara ämnen dyka upp. Då, i Lars nynnande, hör jag olika ord och så brukar jag se vart det leder mig. Lite som att följa ett spår i skogen utan att man vet vart det ska sluta.
Huset är byggt 1958. Det mesta vi har i huset är loppisfynd eller arvegods eller saker som andra vänner eller familjemedlemmar inte velat ha men vi sett kunnat ha en naturlig plats i vårt hem. Vi har handlat en hel del på auktion här i Västerås också.
Några tips på hur man skapar ett personligt hem?
Jag tror det är bra att ge sig tid. Inte ha för bråttom att fylla sitt hem och att det inte behöver vara perfekt från dag ett.
Lobsterrolls på ett hak där vi har landställe i Rhode Island USA.
Young Hearts Crying av Richard Yates.
Vad lyssnar du på just nu?
Jag har blivit besatt av bandet Papercuts låt Dear Employee. Jag och Lars brukar dela spellistor och han kommer med massa ny musik jag aldrig hört talas om. Bästa höstpeppen! När vi hade releasefest för vår Klubben EP (Barrett / Skoglund) berättade min vän Klas att han skulle börja ge ut grym musik som av någon anledningen aldrig gavs ut. Bland annat ett projekt som jag och Pelle Hellström (Nordpolen) gjorde runt 2010. Vi kallade oss för Barretta Boys. Fantastiskt att få lyssna på musiken som jag inte hade hört på snart 10 år.
Ofta har jag en hyfsat tydlig bild eller idé. Men då jag är ganska snabb med penseln jobbar jag ofta så att jag följer mina misstag eller det slumpartade som händer med färgen. Jag jobbar med färg som torkar snabbt så det är lätt att gå på med lager på lager.
Sedan jag fick flera barn så har tiden varit knapp och det har personligen fått mig att sluta grubbla och gå mer på magkänsla och intuition än jag gjort tidigare. Det kan vara svårt att schemalägga inspiration och kreativitet så det gäller att vara närvarande och fånga upp när det är något som glimmar till. Att inte ha tid kan ibland vara den mest kreativa utlösaren. Då går jag och längtar och sedan när jag får den där timmen exploderar det. Hehe har väl haft tur att det funkar så för mig.
Springer, kollar serier och tar en vinlunch.